På fem år hinner KVBS göra drygt 500 träningar på is, spela sisådär 50 försäsongsmatcher och 110 seriematcher.
Sammanlagt över 660 tillfällen att nöta, justera och förbättra detaljer.
Ändå viker inte klubbchefen Robin Grandin från den lagda femårsplanen. För honom är det viktigast att den följs, resultaten är underordnade.
Jag delar inte den uppfattningen. Gör fyra undantag och släpp pappersprodukten. Spela på resultatet i de kommande matcherna och säkra en plats i elitseriekvalet. Det finns ju minst 656 andra tillfällen att hålla sig till planen, nöta passningar, spelmönster och alla andra detaljer.
Visst, det var ett omsorgsfullt arbete som KVBS presenterade för ett drygt år sedan. Äntligen fanns en långsiktighet i verksamheten. Organisationen skulle hinna ifatt resultaten på planen. Allt skulle gå i hand med elitserien som mål 2019. Problemet är att verkligheten inte följt powerpoint-bilderna.
Laget tog sig till elitkvalet redan första året.
I år är inte ett kval en lika självklar avslutning på säsongen. De fyra närmaste matcherna blir förmodligen helt avgörande om KVBS blir ett av de två lag som får kvala. Tellus borta, Unik hemma och sedan dubbelmöten med Haparanda/Tornio är matcher mot lag som alla konkurrerar om de två kvalplatserna.
Självklart ska då KVBS spela på resultat för att få avsluta med ännu ett lärorikt kval. En ännu bättre fingervisning om hur det egna spelet utvecklats går inte att få än i sex kvalmatcher. 5–2 mot Skutskär, allsvenska jumbon utan framtidsambitioner säger ju ingenting jämfört med förluster mot de två elitserielagen i gruppen, som inget hellre vill än att behålla sin plats i högsta serien.
För jag vill inte tro att styrelsen försöker skydda sin egen rygg och undvika snack om misslyckande om laget inte tar sig till kval med orden "det ingick inte i planen".