Katrineholm gör sig redo för helg. Det är sen fredagseftermiddag och systemkassarna klirrar på Stortorget. En pojke med självlysande jympadojor blinkar förbi i mörkret. Krogborden står avtorkade och vid entrén till polisstationen håller kratern från nyårets handgranatattack på att slaska igen.
Innanför väggarna är det surrigt. De flesta av utredarna har gått för dagen, men ingripandeverksamheten jobbar inte efter kontorstider. Kvällsskiftet har precis gått på.
Polisassistent Tobias Karlsson får som förman ta ett extra ansvar i kväll när gruppchefen vabbar. Karlsson och kollegan Johannes Lundkvist har hängt på sig utrustningen, gjort vapenkollen och packat bagarna med reflexvästar, skyddshjälm och teknisk utrustning. De hivar in väskorna i polisbussens skuff. I kväll kan vad som helst hända. Som vilken kväll som helst.
– Jobbet är vad det är. Vi jobbar treskift, med allt vad det innebär, och klimatet där ute är ganska hårt. Men vi som arbetar här drar alla åt samma håll. Vi vill hjälpa till, göra en insats. Det är världens bästa jobb, tycker Tobias Karlsson.
Svensk polis befinner sig i en djupgående kris. Utredningsresultaten viker. Den operativa förmågan är pressad. Arbetssituationen för många poliser präglas av frustration, olust och missnöje. Men det är inte hela bilden, inte överallt.
I lokalpolisområde Katrineholm märks mycket litet av krisen, tycker Karlsson och Lundkvist. Här visar resultaten, sett till antalet brottsutredningar som lämnas till åklagare, en drygt 30-procentig ökning. Det finns ingen uppsägning eller förflyttning som uppenbart beror på missnöje med omorganisationen eller arbetsmiljön. Och för ordningspoliserna lunkar vardagen på.
Men Tobias Karlsson slätar inte över situationen.
– Att just vi är förskonade betyder inte att det inte finns en kris. Man märker att det jäser ett visst missnöje, och det skvalpar över.
Johannes Lundkvist tror att lokalpolisområdets relativa litenhet är ett skäl till att krisstämningen ändå inte fått fäste. Han är ganska ny i Katrineholm och kommer närmast från tjänstgöring i Skåneregionen.
– Det skiftar nog mycket mellan olika delar av landet hur krisen uppfattas. I södra Sverige är trycket på polisen hårt på grund av gränskontroller och skjutningar. Det blir psykiskt jobbigt att inte veta var man ska jobba nästa dag. Sådant bidrar också till en känsla av osäkerhet.
– Här är stämningen mer familjär. Men visst kan man känna vibbarna av kris. Men jag är ny och hungrig fortfarande, så jag tänker inte så mycket på det.
Tidigare denna dag har Polismyndighetens ledning presenterat nya åtgärder för att på sikt lösa krisen. Bland annat ska alla nyutbildade poliser öronmärkas för arbete i lokalpolisområdena. Behovet av mer resurser är påtaglig även i Katrineholm.
– Självklart måste vi få bli fler. Vi begränsas ibland av tiden vi får lägga på att skriva händelserapporter, med följd att vi inte kan göra allt vi skulle vilja och behöva. Också löneutvecklingen är en stor fråga. Vi har kommit en bit men det får inte stanna där, säger Karlsson.
61 procent av svenskarna har fortfarande ett stort förtroende för arbetet som han, Lundkvist och deras kolleger i landet utför. Uppmärksamheten på poliskrisen kan också ge positiva effekter, menar Tobias Karlsson.
– Vi får mer och bättre respons från allmänheten nu. Många vi möter är engagerade i vårt arbete och mer insatta. Det händer att folk ger oss en klapp på axeln, säger att vi gör ett bra jobb och tycker att vi borde ha högre lön.
I MORGON
Detta är den första delen av fyra i vår serie om poliskrisens effekter i Sörmland. I nästa avsnitt av granskningen:
+ Därför lämnar Anna jobbet som polis
+ Så vill facket förbättra arbetsmiljön
+ Vind i ryggen för höjda polislöner