Om jag ska göra något särskilt i sommar? Japp. Om jag ska resa någonstans, kanske har bokat en pietetsfullt renoverad fiskarbod på Fårö eller hyrt bungalow i Klong Muang? Ja. Och nej.
I vintras fanns det inte på kartan. Då var semesterplanerna lika lösa i kanterna som den sista saggiga lussebullen. Men i maj hände nåt. Högsommarhettan klippte till med en knogjärnsklädd påminnelse om att årets mest värdefulla fyra veckor snart är här. Slarva inte bort dem.
Sedan hände nåt annat. Av en slump surfade jag på googlevågorna och kastades av i de österrikiska bergen, rakt in fästningen Hohenwerfens murar. Då sa det liksom klick.
Nä, det är inte dit jag ska. Men jag ska till tusen andra platser. Resplanen ligger klar och jag kan inte bärga mig. För jag är så innerligt trött på 8–17 och lika less på 17–22; på smutstvätt och stryktvätt och Klarnafakturor; på ändlösa Netflixflöden och tröstlösa Ica-köer; på arbetslinjen och slanka linjen och dumskallarnas rasseparad.
Hej då, för snart drar jag.
Till Nigeria för att dela Ifemelu och Obinzes stora plan. Till New Orleans för att följa i Yxmannens spår. Till Djursholm och råkalla Chicago. Till Darlington Hall och skuffen på en Ford. Om jag hinner tar jag också en tur till Björnstad efter sista periodens slut. Jag har redan gjort en avstickare till mordens och kvinnohatets Atlanta, Georgia, 1974.
Böcker. Vad vore sommaren utan dem? Exakt. Därför har jag byggt mig en hög trave av dem i väntan på att få stämpla ut ur ekorrhjulet. Sedan är allt möjligt.
Hohenwerfer är alpslottet i den gamla filmen som blev en roman. Jag minns inte om jag sett rullen, kommer inte ihåg bokintrigen. Men upplevelsen av att läsa den glömmer jag aldrig.
”Örnnästet” var den första bok jag sträckläste. Utanför pojkrumsfönstret bleknade sommardagen till kväll som blev ljus natt som blev daggfuktig morgon. Fördjupad som jag var i boken märkte jag inget av dygnets skiften eller träsmaken i baken. Jag satt inte i min fåtölj med en bok i handen – jag var på farligt uppdrag i Nazityskland! Hörde kulorna vissla. Kände den fuktiga doften från slottsvalven. Stirrade in i farans vitöga. Kände blodsmaken.
Det är tillbaka till den känslan, så totalt uppslukande, min semesterresa går. Den blir ingen besvikelse. Orden leder mig, slår följe, går före och öppnar magins alla dörrar; garanterar att sommaren blir raka motsatsen till ett oskrivet blad.