SĂ„ hĂ€r i sommartider brukar sĂ€kert mĂ„nga tĂ€nka typ: âNĂ€hĂ€, man kanske skulle ta en tur med bilenâ.
SÄ tÀnker inte jag.
Jag har förvisso en bil â men mot min vilja. Efter flera Ă„r som bilfri blev jag tvungen att skaffa ett fordon förra vĂ„ren för att klara av arbetspendlingen (jobbade sena kvĂ€llar dĂ„ kollektivtrafiken var obefintlig).
Nu behöver jag ingen bil â och vill inte ha nĂ„gon. Problemet Ă€r att ingen annan tydligen vill ha den heller.
Efter att ha tvingats köpa nya dubbdÀck i höstas och nya sommardÀck nÀr det var dags att skifta igen vill jag ju inte skÀnka bort elÀndet. Men de tusenlappar jag vill ha för den (lÀs dÀcken) Àr tydligen för mycket begÀrt. Jag ska göra ett nytt försök, men nappar ingen dÄ kommer jag att bli bilÀgare sÄ lÀnge skrÀllet rullar.
Det finns ju andra som gillar sina bilar som om de vore husdjur och ger dem namn typ âGamla Bettanâ.
Min har ocksĂ„ ett namn: âBiljĂ€velnâ.