Steg för steg närmar vi oss valet. Förväntningarna och förhoppningarna stiger. Detsamma torde knappast gälla levnadssituationen för många personer med funktionsnedsättningar och långtidssjukdomar i Sverige. Tillträdet och möjligheterna på arbetsmarknaden blir inte bättre och bättre. Tillgängligheten i samhället blir heller inte bättre och bättre med automatik. Det kräver helt enkelt engagemang och arbete för att åstadkomma mer genomgripande förändringar i samhället.
Under flera år har levnadssituationen för stora grupper i samhället försvagats. Detta gäller i stor utsträckning personer med funktionsnedsättningar och långtidssjukdomar. Vilka valmöjligheter har dessa grupper att uppnå välfärd? Under en rad av år har socialpolitiken dessutom försämrats i Sverige vilket är märkligt med tanke på den utsatta bild som finns av stora grupper i dag. En ökad marginalisering och utanförskap skapar inget annat än otrygghet också i de olika stödsystemen som finns. Nu i valtider har bland annat arbetsmarknadsfrågor belysts. Lönebidragen och det svenska lönebidragssystemet har beskrivits som stelt. Bristen på flexibilitet visar sig i sin tydlighet när till exempel en person med funktionsnedsättning inte längre får fortsätta sin lönebidragsanställning. Pengarna är slut och personen blir av med sitt jobb och arbetskamrater. Detta är inget nytt utan har pågått under flera års tid.
De mjuka frågorna i valrörelsen det vill säga de sociala frågorna och hälso- och sjukvårdsfrågorna är mycket viktiga. Men vad ska vi rösta om när brister i lönebidragssystemen görs till nyheter och där tillgänglighetsfrågorna diskuteras och föreslås i framtiden? Detta skulle ju ha varit löst för länge sedan. Personer med funktionsnedsättningar skulle ha fått tillgängliga miljöer redan i år som betecknats som ”tillgänglighetsåret” samtidigt som arbetsmarknaden skulle ha gett alla en chans till ett varaktigt jobb. Det är nu hög tid att socialpolitiken får en ny renässans där den sociala solidariteten och gemenskapen får ett nytt utrymme. I debatten borde därmed socialpolitiken ges en ny innebörd där de mest utsatta gruppernas situation kunde ges utrymme. Här har medierna ett stort ansvar nämligen att bevaka den utsatta människans situation i samhället.
Jörgen Lundälv
Funktionshinderforskare och universitetslektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet