- Jag och "Östdal" gissade på hur många SLU:are (Svenska landsbygdens ungdomsförbund) som skulle komma. Jag trodde tio och Erik 15. Det blev åtta totalt, sa Rune Öhlin ändå glatt i fredags.
De tre entusiasterna funderade under sin väntan på de övriga över att många av dem som var med vid rikstinget 1953 inte är kvar i livet. Men då var landsbygden levande.
- Bara här i Katrineholmstrakten fanns nio SLU-avdelningar, berättade Rune. Med sig hade han den gröna fana som representerade den avdelning han själv var med i – Stora Malm.
Den första forna SLU:aren som dyker upp i Stadsparken i Katrineholm där minnesstunden hålls är Aina Kärnell som tillhörde Björkviksavdelningen.
- Tänk vilken kul tillställning det var och något att vara stolt över. De SLU:are som slöt upp då kom från hela Sverige. Vid vårt hem i Björkvik tältade främmande från Halland till exempel.
Under rikstingets dagar kom runt 40- 000 besökare. Alla fick inte plats vid den tältplats som anordnats vid Djulö.
På 50-årsdagen invigdes en sten till minne av rikstinget vid Djulö.
- Det är lite vemodigt att träffas så här få. Under 1960- och 1970-talet rådde "apartheid" i Sverige. Landsbygden tömdes på folk. Jag tycker vi hyllar Rune som har engagerat sig för landsbygden under så lång tid med en stor applåd, sa Erik Östdal Gustavsson till de församlade.
- Jag böjer mitt huvud och tackar, svarade Rune och tog av sig kepsen och bockade.
För dagen var han klädd i en grön jacka med röda inslag för att på så sätt representera den politik som SLU stått för. E – centerpartistisk ådra med socialdemokratiska inslag.
- Och ser ni att jag har hängt på mig en del symboler på politiska frågor som har ställts under åren som gått, fortsatte Rune och visade olika "knappar" med texter som "Atomkraft – nej tack".
Karl-Gustav Karlsson berättade att alla avdelningar hade en egen fana.
- Nu förvaras de i ett förråd i Flen, även om någon har försvunnit. Det kan bli så då vi har transporterat runt dem till olika firanden under åren, sa han.
Själv var han en i teaterensemblen som roade de församlade i en teaterföreställning för 60 år sedan.
Minnena flödade och en och annan kommentar om ålder och livets gång gavs. Stämningen var god bland de församlade även om de inte var så många.