Vid 10-tiden i lördags slogs portarna upp till Högsjös traditionsenliga och årliga höjdpunkt. Någon timme senare hade en massa människor redan strömmat in på området. Den något svala luften skänkte en höstlik atmosfär.
Vid ett av utomhusborden satt Els-Marie Källbom tillsammans med sin mamma och en granne till henne. De hade börjat dagen med en fika och skulle strax titta på marknaden. Som boende i Finspång men uppvuxen i Högsjö tyckte Els-Marie att det är ett bra tillfälle att kunna uppleva sin gamla hemstad och träffa människor i trakten.
– Det finns någonting för alla att göra, det är lagom med stånd, lite marknad, uppträdanden och allt möjligt. Sen får de lokala keramikerna möjligheten att visa upp sig, sa hon, och fick medhåll av de andra.
En dag för alla
Trots entusiasmen hos flera av besökarna har försäljningen gått sämre i år än tidigare. Vilket Ulla Eriksson som sålt textiler på Högsjödagen i nio år märkt av mer än väl. Hon tror att det har med det ekonomiska läget och rädslan för arbetslöshet att göra.
Försäljaren Ingela Fredriksson fanns på plats med sin Rosenserie med hudvårdsprodukter. Kunderna har varit få. Men dagen betyder mycket, tyckte hon.
– Ja, dels får man träffa folk som bor här, men sen kommer det hit människor från andra ställen. Man ser på barnen också att de tycker att det är kul, sa hon.
Ungefär som det brukar, menade Stig Andersson från Sköldinge. Han brukar ta sig en titt på marknaden varje år och hade precis hunnit testa chokladhjulet. Det blev ingen vinst denna gång.
– Jag vet inte ifall jag ska testa igen. Annars har jag ätit korv och druckit kaffe, jag har en som bor här, så det var därför jag kom hit.
Kräftlotteri årets nyhet
Bland årets nyheter fanns ett lotteri där vinsten bestod av kräftor som fiskats på orten. Annars var mycket som det brukar med två huvuduppträdanden, hoppborg och Brukssextetten.
Barnfamiljer, pensionärer, ungdomar och andra nyfikna var med.
– Jag har ingen anknytning till Högsjö, men förstår ju att det betyder nåt för orten. Det lockar ut folk lite och de träffas, det livar upp. Förr träffades folk mer naturligt men nu behövs det nåt sånt här, berättade Inger Sederholm, som åkt ända från Örebro.
– Det märks att folk är glada, jag tycker mest om att titta, fortsatte hon och visde upp två sura remmar som just inhandlats.