1938. Kriget skulle bryta ut året efter och 30-talets finanskriser orsakade både arbetslöshet och misströstan bland många, men i småannonserna skymtar ny teknik och framtidstro. Axel Bergkvists bleck- och plåtslageri lockar med "rostfri diskbänk, som höjer hemtrevnaden och underlättar husmoderns arbete". Katrineholms träförädling säljer plywood och "wallboard", det sistnämnda är möjligen ett tidigt namn på gipsskivor. "Konstsilkestrumpor" saluförs, liksom "kappor, swaggers, dräkter" och "sharfs", som troligen ska vara "scarfs".
Redan tidigare hade många yrkesgrupper haft semester, men just år 1938 fick alla i Sverige lagstadgad ledighet, om två veckor eller tolv dagar per år. Semestern avspeglar sig omedelbart i tidens annonser. En sommarstuga vid Kolsnaren hyrs ut "för sommaren" och annonserna för fritidsbåtar är många. "Sommarnöjen i Läppe" uthyres via Bo Lundvalls egendomsaffär i Vingåker.
Cykelsemester var populärt, liksom att ha cykel för vardagens transporter. 1938 fanns det cykelbutiker på många håll i trakten; Johansson & Forsberg i Valla, Edv. Petterssons mekaniska verkstad i Vingåker, Cykel- och motorkompaniet på Djulögatan 48, Cykelmagasinet på Vingåkersvägen, Cykelcentralen, alla tre i Katrineholm, liksom Nils Anderssons cykelaffär i Byle. Den sistnämnde uppmanar kunderna: "Gå ej över ån efter vatten. Köp Eder cykel hos undertecknad. Monark cyklar och delar ständigt i lager".
I platsannonserna ställs det 1938 högre krav på platssökande, än 1918. "En flicka med realexamen" kan få plats på kontor, och en "ung fru" sökes för arbete några timmar i veckan. Vingåkers stenförädlingsfabrik söker "2 st Marmorarbetare", "fullt kunniga i fräsning och maskinslipning". "Van cirkelsågare" får plats på Sjöholms gård och en barnkär flicka får anställning i en Stockholmsfamilj, med 45 kronor i månadslön. Som jämförelse kostar en tvål 20 öre och en gabardinrock hos Seth Anderssons herrkonfektion 53 kronor. En "turistförpackning" av "det nya fruktsaltet med bladgröna" kostar 75 öre, hos Handelsfirman A G Bouvin. Vad det är för slags fruktsalt och varför just turister skulle vilja köpa det, har fallit i glömska på de 80 år som gått.