Musik har alltid varit en del av Christofer Andersson liv. I Katrineholm syns han ofta med vokalensemblen Jang Vojses, och i höstas gick han genom tv-rutan när han gjorde audition till Idol. Christofer hyllades av den tuffa juryn och guldbiljetten var hans.
– Det kändes som den enda gången jag fick visa att jag kan sjunga. Sedan var jag sjuk under hela slutaudition. Jag försöker att inte vara så hård mot mig själv men jag jag misslyckades när det betydde som mest.
Samtidigt konstaterar Christofer att han var glad för varje dag som han fick stanna kvar, han hade inte förväntat sig det. Och att uppskattningen han fick under Idol-resan var en boost för självförtroendet. För samtidigt som han har en gudabenådad röst som spelar på lyssnarens känslor brottas han med sig själv.
– Jag hoppades att Idol skulle få mig att glömma och att jag skulle slippa ta hand om de känslor jag hade just då.
Först blev jag jätteledsen och funderade på hur mitt kunde ha sett ut om jag fått hjälp för länge sedan.
Christofer berättar om sina svackor, djupa svackor, och förklarar att han försöker sätta en fot framför den andra och ta ett steg i taget mot ett bättre liv. Han gick in i väggen för tre år sedan och utreddes och fick reda på att han hade både adhd och dyslexi.
– Först blev jag jätteledsen och funderade på hur mitt kunde ha sett ut om jag fått hjälp för länge sedan. Jag har släppt det nu. Jag har tagit hjälp. Jag sätter upp regler för hur jag ska förhålla mig till livet. Det blir lättare då.
Det var min syster och jag. Och wow, känslan att sjunga så tillsammans med någon.
Men motgångarna har också gett Christofer insikter som han tar med sig i musiken.
– Nu förstår jag texterna. Jag kanske inte alltid sjunger så bra men jag sjunger med känslor och det får folk att reagera. De känner att jag menar det jag sjunger och då spelar det inte så stor roll om man inte råkar sjunga helt rent.
– När jag håller på med musik slipper jag må dåligt. Och det betyder mycket när jag får uppskattning för det jag gör.
Nu förstår jag texterna. Jag kanske inte alltid sjunger så bra men jag sjunger med känslor och det får folk att reagera.
Ända sedan Christofer var liten har han tyckt om att sjunga och dansa. Han kommer ihåg när han som 4-5-åring sjöng unisont för första gången.
– Det var min syster och jag. Och wow, känslan att sjunga så tillsammans med någon.
Musikalisk, analytisk och ärlig "jag försöker alltid tala sanning"
Christofer Andersson om sig själv
Från högstadiet började han att aktivt lyssna på musik, och hittade sin musikaliska identitet. Queen blev husgudar och Foo Fighters bandet han influerats mest av.
– Jag hade alltid sjungit i falsett, man gör det som barn. Men med Foo Fighters lärde jag mig att sjunga starkt också. Nu vill jag använda hela min röst.
Jobbet som kvalitetstekniker är också viktigt för Christofer. Att få vara en del av, och bidra till, samhället gör att han mår bättre. Precis som kompisarna inom Pingstkyrkan som han träffade genom musiken.
– De släppte in mig. Jag var 23 år och det var första gången jag hade kompisar. Det var en helt ny värld. Men jag är själv inte troende.
Att få vara en förebild och påverka andra människor ger musiken en större mening
När Christofer pratar om framtiden så handlar det om att fylla livet med saker han tycker om. Han har valt att arbeta 75 procent för att han prioriterar sin fritid och att göra de saker han brinner för. Just nu handlar det mycket om ett nytt a capellaprojekt. Christofer har arbetat länge på arrangemanget och konstaterar att det dragit ut på tiden.
– Den första låten är nästan klar. I framtiden kommer jag att bjuda in vänner för att sjunga låtarna tillsammans med mig.
Projekten kommer att läggas ut på Christofers Youtubekanal. Vart det leder kommer att visa sig.
– Jag tycker det är kul att sjunga mina grejer inför en stor publik. Att få vara en förebild och påverka andra människor ger musiken en större mening.