På Gärdesgatan i Vingåker ligger ett rödmålat hus med inredningsdetaljer som går i rött, grått och vitt. På frågan om det är det socialdemokratiska hjärtat som talat i det röda färgvalet svarar Caroline med ett självklart "ja".
- När Peter och jag gifte oss, gjorde vi det i Folkets park i Vingåker. Vi hade inga röda fanor, men röda rosor på borden. Jag firade dessutom min 30-årsdag i parken, säger Caroline och ler.
Maken Peter Helmersson har Caroline känt länge. De tillhörde samma kompisgäng. När Peter senare skildes stöttade Caroline honom
- En dag förstod jag plötsligt att det jag kände för Peter hade övergått från vänskap till något annat. Jag frågade mig själv "Är du kär i den här karln?". Det var jag uppenbarligen och bröt upp från mitt dåvarande samboförhållande.
Sedan dess är de ett par. Peter hade två döttrar sedan tidigare och Caroline en son.
Han är lärare och Caroline sedan 2007 riksdagsledamot, nu i utbildningsutskottet.
- Ibland då det har varit en intensiv diskussion i utskottet fortsätter jag att diskutera alla tankar och idéer som jag har tänkt med Peter då han hämtar mig vid tågstationen. Ibland säger han "Men hur tänkte ni då?" och kommer med kommentarer. Det kan vara bra att ha någon att bolla idéer med som arbetar "på golvet" med det man diskuterar i utskottet.
- Jag åker även runt på många studiebesök för att möta väljarna. I riksdagsgruppen åker vi även på studiebesök i andra länder, som Kina, Japan, Israel, Palestina, Sydkorea och Kosovo.
I grunden är Caroline undersköterska.
- Min identitet är stark som undersköterska. Det är så jag känner mig och det var som undersköterska på Humlegården mitt politiska arbete började genom Kommunal. Det är fortfarande samma drivkraft, samma frågor – tillräckligt många på en arbetsplats ger högre kvalitet inom vården.
- Jag är envis. Som riksdagsledamot kan jag inte påverka all politik, men inom mitt utskott kan jag det. Droppen urholkar stenen.
- Efter alla studiebesök i verkligheten är det dags att göra ett i mitt eget liv och byta sida till att se från patientens håll.
- Jag har fått cancer. På onsdag börjar behandlingen. Det var en chock att få beskedet, men nu tänker jag inte ge mig. Jag ska bli frisk och när jag är det ska jag fira både födelsedagen och hälsan genom att dansa på bordet tillsammans med alla mina vänner.