I strålande solsken vankades det på lördagen premiär på friluftsteatern i Högsjö. Publiken sken i kapp med solen när Högsjö kultur- och teatergrupp bjöd på det nyskrivna folklustspelet Vildkattor i vadmal signerat Micke Andersson och Fredrik Andersson i regi av Bodil Westin.
Friluftsteaterns röda stugor förvandlades till 1940-talets Sverige och en gård under beredskapstiden. På gården härjar ett annat världskrig än det som pågår ute i världen – nämligen ett världskrig mellan två grannfruar, Kristina och Märta vars karaktärer spelas av Agneta Welander och Jeanette Andersson. Grannfruarna avskyr varandra, varför vet de inte riktigt. Deras äkta män, Arthur och Helmer som spelas av Greger Andersson och Leif Rudin, kan inte heller riktigt förstå varför kvinnorna träter. Egentligen vill karlarna bara ha lugn och ro och kunna göra det som de gillar allra bäst – att tuta brännvin – något som de gör i största hemlighet av rädsla för sina huskors.
Det finns också kärlek på gården men den står inte de gifta paren för utan deras dotter respektive son, Malin och Nils som spelas av Mathilda Skoogh och Niklas Eriksson. Mödrarnas trätande sätter vissa käppar i hjulet för de älskandes giftasplaner men också det faktum att Nils tjänstgör som svensk soldat vid norska gränsen.
En dag förändras allt när Gunilla Revelj, spelad av Gun Blomberg, från Lottakåren dyker upp på gården. Då inleds en galen historia med ingredienser som spioner, norska flyktingar och en tävling mellan de folkilskna grannfruarna.
Högsjö kultur- och teatergrupp firar i år femårsjubileum på friluftsteatern bakom värdshuset i Högsjö. Manusförfattarna och regissören har lyckats skapa underhållande buskis med de flesta ingredienser en buskis ska ha. Det finns folkilskna kärringar, suputer till gubbar och en kärlekshistoria, här dock utan sex eller värst mycket under-bältet-humor. Agneta Welander förtjänar ett extra omnämnande i rollen som Kristina – en tvättäkta ragata – som hon gör med stor inlevelse och närvaro. Även Greger Andersson och Leif Rudin, som spelar fyllbultarna Arthur och Helmer, ska lyftas fram – trots att skämten är billiga skrattar vi ändå åt dem och deras tutande. Mathilda Skoogh och Niklas Eriksson förtjänar också ett omnämnande i rollerna som det älskande paret som de gör med stor inlevelse.
Det finns människor som suckar när de hör ordet buskis eller folklustspel. Jag hör inte till dem som stönar över vare sig buskis eller Vildkattor i vadmal. Även om poängerna ofta är ganska förutsägbara och porträtten är klichéer är detta roligt och underhållande. Det är buskis när den är som bäst. Jag ser redan fram emot nästa folklustspel i Högsjö.