Bus och bad för fyrfota vänner på Klovstens gård

Ordet om Tommy Carlssons hundträffar har spridit sig, inte bara i köpingen utan i olika delar av Flens kommun. Det började vid nyår och på kort tid har träffarna blivit en etablerad verksamhet som lockar hundar och hundägare från bland annat Hälleforsnäs, Mellösa och Bettna.

– Det är en succé. Det arrangeras en del koppelpromenader här i Malmköping men det är inte alls samma sak som när hundarna får vara lösa. Då kan de springa runt och vara hundar, säger Helena Andersson.

Hon är matte till border collien Wilma, och säger att Wilma älskar lördagarna hemma hos Tommy Carlsson och hans australian sheperd Ossy.

– Så fort jag säger att vi ska åka till Ossy och bada så får hon väldigt bråttom.

Och Ossy tycks gilla att vara värd för träffarna.

– Han vet när det är lördag. Då sitter han och tittar ut genom köksfönstret och väntar på att de andra ska komma gående längs vägen, berättar Anne Toimi.

Tommy Carlsson är född på gården. Den ligger i slutet av en grusväg och har stora, öppna ytor – som gjorda för hundbus. Om vintrarna har han fixat en "slangbacke" på tomten som utomstående fått komma och åka i.

– Egentligen gör jag det av egoistiska skäl. Jag själv har ju väldigt roligt samtidigt, skojar Tommy Carlsson och berättar om de uppblåsta traktordäcksslangarna som glider fram i en snöbana ner mot Hosjön.

– Jag gillar när det händer saker, helt enkelt. Jag är med och drar skidspår om vintrarna fast jag inte ens åker skidor själv. Och jag mår bra av att se att min hund har roligt. Ossy blir glad av att få springa fritt och leka med andra hundar. Det är kul när det rör på sig här i Malmköping.

Det brukar komma 20–25 hundar varje lördag, och denna vecka är inget undantag. Stora som små och gamla som unga springer omkring på gräsmattorna, medan människorna svalkar sig i skuggan i väntan på några fler deltagare. Det stora samtalsämnet för dagen är värmen; nära 30 grader och klockan är bara förmiddag. Möjligheten att låta hundarna bada nedanför gården uppskattas av många.

På given signal rusar flocken nerför slangbacken. Somliga hundar är lite försiktiga medan andra kastar sig i det blå. Någon hoppar i från bryggan, en annan tassar försiktigt ner i vattnet och vill inte doppa mer än magen. Det kastas pinnar och simmas fram och tillbaka, innan det är dags att rulla sig i sanden.

– Hon älskar det här. Och när vi kommer hem sover hon skönt, säger Wilmas matte Helena Andersson.