För den som kommer till Bie i dag är det ganska svårt att föreställa sig hur det var när Bie var en berömd brunnsort där doktor Per-Axel Levin bedrev vård för missbrukare, syfilissjuka och andra sjukdomar och tillstånd.
Även om Anneli Jordahls roman är en fiktiv berättelse, där P A Levin fått ge plats åt den mindre sympatiske doktor Arvid Liljedahl, är Augustenbad en sommar ett fantastiskt redskap för den som vill resa tillbaka i tiden.
Sysselsatte byn
Anneli Jordahl har låtit sina romanfigurer låna yrken och metoder från verklighetens förlagor. Doktor Liljedahl arbetar efter doktor Levins metoder, som handlade om att dricka, bada och duscha i vattnet som vällde upp ur olika källor i Bie, om sund kost, drogfrihet, vila och motion. Idéerna sammanfattades i 99 "reglor", som patienterna skulle lära sig. Han ville bota utan mediciner.
Varje sommar kom cirka 300 brunnsgäster ur olika samhällsklasser till Bie för att kurera sig. Verksamheten sysselsatte så gott som alla byns invånare med allt från att hämta gästerna med häst och vagn vid järnvägsstationen i Sköldinge till att arbeta som baderska med allt vad det innebar i form av att linda in folk i våta lakan, massera dem och tvinga dem ned i kar med sexgradigt vatten.
Party i brunnsparken
Visserligen har Anneli Jordahls bok redan läst av många och rönt stor uppmärksamhet i hela landet, eftersom den gått som följetong i Svenska Dagbladet i sommar, och redan börjat säljas i bokhandeln.
Men i helgen var det dags för ett officiellt releaseparty, och vad kunde passa bättre än att ha det i Bie, i brunnsparken, till tidsenlig musik av Högsjö brukssextett?
Även om Augustenbad en sommar är en historisk roman kan man se många kopplingar till dagens spa-kultur och syn på kostens och motionens betydelse för vår hälsa. Missbruksvården är ständigt aktuell och i Bie fanns den första alkoholistvården i Sverige. Dåtidens syfilisepidemi har paralleller till hiv och aids.
Men främst har hon skrivit om brunnskulturen och Bie kring förra sekelskiftet för att hon är förtjust i den tiden.
– Det var så häftigt med de demokratiska rörelserna som spirade, som kvinnorörelsen, frikyrkorörelsen och arbetarrörelsen.