Med hatten på huvudet och gitarren i näven sätter Christer Cronholm färg på Katrineholm. Ålder eller genre spelar ingen roll, han spelar lika gärna jazz med ungdomar som blues med gubbar, eller irländsk folkmusik med sig själv.
Christer Cronholm är en institution i Katrineholms kulturliv, men hittar hela tiden nya uttryck.
Om Christer Cronholm vore ett djur så vore han nog en katt. En hemkär livsnjutare med stark integritet, en skicklig yrkesutövare som är lekfull och nyfiken.
Vi träffar honom i gitarrstudion i Kulturskolan i Katrineholm, där han har haft sin arbetsplats i närmare 40 år.
Han är lite spänd inför intervjun, när vi sätter oss ner för att prata. Men så tar han en gitarr i famnen och genast händer något. Självförtroendet lyser upp hela karlen och orden flödar lätt. Det är ren och skär magi, som har fungerat i snart 50 år.
– Jag är inte född här i stan, men 1958 flyttade vi hit från Norrköping och jag började på Västra skolan.
Christer var 8 år, och fick en jobbig start i Katrineholm.
– Jag var fel. Liten och tanig och spinkig och hade en lätt stamning. Och ny.
Han blev mobbad. I flera år. Men när han var 14 år tog livet en vändning. Hans mamma skickade honom på ett konfirmationsläger. Där fann Christer en ny meningmed livet. Sex strängar och tre ackord som förändrade allt.
– På lägret träffade jag en snubbe som spelade gitarr, han lärde mig tre ackord, och när jag berättade det för mamma(musikläraren Britta Cronholm), köpte hon en gitarr direkt.
– Man kan säga att gitarren räddade mitt liv. Med gitarren blev jag någon.
Christer blev satt i kommunala musikskolan i Katrineholm och fick spela för en lärare som enbart undervisade i klassiskt gitarrspel. Han fick lära sig fingerteknik, men inte spela den musik han gillade. Det fixade han på egen hand.
– Jag skaffade böcker med ackord, och kollade hur andra lirade.
I dag är han glad över fingertekniken och erfarenheten av att ha tråkigt i musikskolan har han haft nytta av i sitt eget jobb som gitarrlärare.
Musiken blev Christers biljett till ett rikt socialt liv. Snart var Christer Cronholm,eller "Coco" som han kallades, med i olika band. Först som basist, och så småningom som gitarrist. Han upplevde pop- och rockvågen under 1960-talet, och fastnade för bluesen under 1970-talet.
Christer Cronholm bildade tidigt familj. Som 23-årig småbarnspappa la han ner planerna på att bli musiker och jobbade på Sörmlands Grafiska. Det var inget han trivdes med.
En dag ringde sambons mamma och sa att hon hade läst att det behövdes musiklärare i musikskolan i Katrineholm. Christer kontaktade skolan och blev erbjuden jobb som lärare 7,5 timmar i veckan.
– Jag sa direkt att jag tar det, säger Christer Cronholm som nästa år kan räkna 40 år på samma arbetsplats.
– Jag har alltid gillat att undervisa, det är stimulerande med barn och ungdomar och att få lära ut, säger han.
– Jag har gillat det här stället hela tiden, och ännu bättre sedan det blev kulturskola.
Men vägen till fast heltidsjobb som gitarrlärare var tuff. För att bli behörig musiklärare började han plugga på SMI i Stockholm, en utbildning som på 1970-talet inte berättigade till studielån.
– Jag pendlade och jobbade på musikskolan och gav kurser på TBV. Det som hände var att relationen till sambon sprack.
Han flyttade till ett mytomspunnet hus i Katrineholm.
– Det var tur att jag bodde i Nybygget nere vid Djulö, där hyran var 95 kronor i månaden!
Vid sidan av utbildningen och lärarjobbet spelade Christer Cronholm i en rad olika band och konstellationer, som Dolda symfonier, Black Label Blues band, Milwuakee Iron, Rent spel och Hot House Unlimited. Katrineholm har alltid varit basen, men genrerna har varit och är flera. Otaliga är också de kvällar då Christer Cronholm har agerat trubadur på stans krogar. Konsten lärde han sig som ung, när han var barnvakt åt familjen som drev Katrineholms legendariska pub, "Gyllene hornet" eller "Etablissementet" som det också hette.
– I folkmun hette det alltid "Puben", skrattar Christer och berättar om efterfesternahemma hos ägarfamiljen med artister som Cornelis och Bengt Sändh, som Christer noga studerade och lärde sig av.
– Så småningom fick jag börja spela där själv.
På senare år har Christer slutat "spela i band" och jobbar i stället i projekt. Hans stora kontaktnät och breda repertoar ger honom utrymme att musicera över generations- och genregränserna.
På senare år har den bohemiske, föredetta hippien Coco överraskat sig själv genom att bli en entusiastisk golfare och drivande föreningsmänniska. En natt för sju år sedan skulle Katrineholms jazzklubb Hot house gå i graven. Christer var med på gravölet som musiker. På efter-festen började folk tjata om att han skulle ta över. Till slut lät han sig övertalas, och har varit ordförande för Hot House Jazz och Blues sedan dess.
– Jag som aldrig hade varit engagerad i föreningslivet hittade en ny sida hos mig själv, det var roligt och jag tycker att vi har ordnat bra konserter.
Många tycker att Christer Cronholm och hans styrelsekamrater har vitaliserat verksamheten.
– Vi har i alla fall nått en ny yngre publik, och har inte rykte om oss att syssla med navelskådande jazz.
Golfen hittade han genom en yngre släkting som ville ha sällskap på en kurs för grönt kort.
– Redan vid första slaget blev jag fast. Jag kände att det här vill jag göra om.
Golfen blev en annan vändpunkt.
– Då vägde jag närmare 100 kilo, ett resultat av för mycket mat och dryck och stillasittande. Sedan jag började med golf och även på viktväktarna har jag gått ner 20 kilo. För två år sedan slutade jag röka också. Så pigg och fräsch som jag känner mig nu har jag väl aldrig gjort tidigare. För mig har livet tagit ännu en fantastisk vändning i och med att jag träffade min nuvarande fru (Jenny Cronholm) och har en liten son på ett år.