‒Det är första gången i Katrineholm, men vi tänker fortsätta. Det är samlarprylar och retro, inga typiska loppisgrejer som kläder, dvd-skivor och böcker, säger Susanne Wall, arrangör.
Antikt verkar vara lite på nedgång, säger hon, men det finns stort intresse så fort det handlar om retro, har hon märkt. På förmiddagen var det mycket folk på retromässan, där det såldes allt från riktiga stringhyllor, Lisa Larsson-skulpturer, tuffa industritaklampor, handverktyg, gamla leksaker och Kockums gräddgula emalj, till gamla skolplanscher och porslin från de kända märkena; som Gustafsberg, Rörstrand, Gefle.
Just Gefle-porslin har utställaren Lena Fredin från Västerås sålt mycket av genom åren.
‒Vi köpte 90 banankartonger av en samlare. Det tog en månad att packa upp allt. Det var 700 mattallrikar, bland mycket annat. Men vi skänkte mycket till en dagverksamhet i Västerås, där de gör smycken av gammalt porslin. Det är så roligt med det svenska porslinet, säger hon.
Hennes egen favorit på bordet är ett lodjurshuvud i keramik, av keramikern Gunnar Nylund. Men hon räknade inte med att sälja den, priset på några tusenlappar är nog mer än vad folk lägger på spontaninköp, tror hon.
För den som letade på retromässan fanns det också sådant som kan vara svårt att hitta, som våffeljärn med ram, till vedspisar och gamla rakblad i originalförpackningar, med tillhörande rakknivar och striglar i läder. Den som ville kunde fynda en riddarborg med leksaker för 300 kronor.
Anna Hansson hade åkt från Vingåker för att gå på mässan och berättar att hon letar efter annorlunda presenter.
‒Min dotter fyller år och jag har funderat på någon fin plåtburk. Det finns ju så många. Det är roligare att hitta gammalt än att köpa nytt jämt, bättre för miljön också. Och plånboken, tycker hon.
Två andra besökare var Gunborg Norlin och Anna Hellqvist.
‒Vi är mest nyfikna, vi letar inte efter något speciellt. Det händer att vi går på loppis också, det är roligt, säger de.