Biskop Johan Dalman hade satt en egen rubrik för kvällens samtal: Som det var förr var det inte ens då, med underrubriken tillbakablick och framtidshopp.
Biskopens samtalspartner under kvällen var Martin Edgélius, medlem i Mariakyrkan/Equmeniakyrkan och ordförande i Katrineholms hembygdförening.
De bjöd på ett samtal som lockade både till skratt och eftertanke.
Samtalet handlade bland annat om att flera av de saker som man gjorde förr upplever vi som helt obegripliga i dag, för att vi tittar på dem med vår tids ögon.
‒Vi är alla en del av en kedja. Vad kommer man att säga om oss om tusen år? funderade biskopen.
Samtalet handlade också om hur det gick till när Katrineholm blev till stad och hur människorna flyttade hit från kringbygden. Samtidigt kom det att handla om vattnets betydelse.
‒Det gick faktiskt vatten genom stan en gång i tiden, ett dike, berättade Martin Edgélius.
På den tiden var det också lättare att ta sig fram på vatten än på land.
‒Att ta sig från Östra Vingåker till Arboga var inga problem. Men om man däremot skulle till Lerbo, då fick man hålla på hela dagen, sa Martin Edgélius.
Johan Dalman berättade också om när han var ung och hörde sina föräldrar prata om släkten och grannarna.
‒Då tänkte jag att hur tråkiga saker kan man prata om. Nu sitter jag där själv och pratar om samma sak. Men det blir roligare när man blir äldre.
Han pratade också om vikten av att ha rötter och att tänka både bakåt och framåt för att stötta dem som tvingas fly till Sverige.
‒Vi ska hjälpa varandra så att de som kommer hit kan vara trygga i sina rötter, så att våra rötter kan växa samman. Det var samma sak när cykeln kom. Då växte bygderna ihop. Heja Katrineholm, fortsätt med ert rotarbete.
Evenemanget var en del av Katrineholms 100-årsjubileum och arrangör för kvällen var Katrineholms samkristna råd.