Vad ska du prata om i Katrineholm?
– Jag ska tala om min nya roman, Kolka. Den handlar om en lettisk flicka som flyttar till England när hennes pappa träffar en engelsk kvinna som han gifter sig med.
Som krönikör är du en manlig förebild. I dina romaner är huvudpersonen ofta en kvinna. Hur kommer det sig?
– Jag tycker att det är kul att ta ett steg ifrån sig själv när jag skriver. Att tvingas gå utanför mig själv. Nu tror jag inte att det är så där jättestor skillnad mellan män och kvinnor. Man kan välja att ta fasta på det som skiljer eller det som förenar.
Var hämtar du motivationen till att sätta dig ner och skriva långa romaner?
– Det är bara att bestämma sig helt enkelt. Det har blivit lättare med tiden, man känner igen vissa faser i arbetet och vet att vissa saker hör till. Det är väldigt sällan man känner sig så där inspirerad. I stället är det ganska mycket av det som skrivs som jag är nöjd med som det var svårt att skriva. Motstånd hör till, och sedan händer det mycket spännande på vägen som det lönar sig att vänta ut.
Vad arbetar du med nu?
– Ingenting. Jag åker runt och pratar på olika ställen. Det är jättekul, läsare är ganska abstrakt för en och jag blir glad och nästan rörd över att se att människor har släpat sig dit, särskilt den här årstiden när man helst bara vill sjunka ner i soffan.