De har snart gått en vecka sedan en islamistisk galning körde en lastbil nerför Drottninggatan i Stockholm. Det har varit en märklig vecka av sorg och ilska men också av stolthet och solidaritet. Sverige har blivit skändat av en extremist men mitt i allt elände reste vi oss, borstade av oss skiten och gav fingret åt dem som vill splittra och förstöra.
Folket har visat att kärleken är starkast medan diverse så kallade Sverigevänner istället har skakat på huvudet och sagt, ”Vad var det vi sa?” och försökt få såväl Stefan Löfven som Henrik Schyffert att framstå som medskyldiga till att en idiot väljer att döda andra människor i Guds namn.
Man kan såklart se på saken på olika sätt, men jag är fullkomligt övertygad om att det inte är Löfvens fel. Inte Schyfferts heller för den delen och inte Guds, om hen nu mot förmodan skulle finnas. Nej, i grund och botten handlar det om att vi människor överlag behöver vara lite snällare mot varandra.
Nu stundar påsken. Denna märkliga högtid då vi firar Jesus död och uppståndelse genom att proppa i oss ägg och godis i groteska mängder och pynta björkris med färgglada fjädrar som ryckts av nån stackars kalkon som slaktats under tortyrliknande former.
För miljarder kristna runtom i världen är påsken den allra viktigaste högtiden då man bland annat passar på att tvätta fötterna på varandra, men för de flesta svenskar är den bara ett tillfälle att träffas under trevliga former och äta ovan nämnda ägg och godis tills vi mår illa. I tider som dessa är det just vad vi behöver.
Under en stor del av min barndom levde jag i tron om att påskharen egentligen hette påsk-karlen. Jag vet inte om det beror på att mina föräldrar sörmländska uttal eller om det helt enkelt var för att det kändes mer logiskt att en påskig karl kom och delade ut ägg med godis än att nån muterad hare hoppade runt och värpte dem. Påskkarlen kanske rentav var ihop med påskkäringen? Som sagt, påsken är en märklig högtid.
Nuförtiden finns det på tok för många karlar och käringar som istället för att vara påskiga ägnar sig åt att sprida hat på olika sätt. Det må vara genom att köra över folk med lastbilar eller att sprida främlingsfientliga budskap på nätet. När självaste Påven har gått så långt att han till och med kan tänka sig att tvätta en kvinnas fötter så borde vi väl kunna bjuda varandra på lite godis? Jag menar inte att vi borde ge påskägg till jihadister. Däremot tror jag att den som blir bjuden på godis löper mindre risk att bli en sån som dödar och hatar.
Sverige ska aldrig bli en fristad för terrorister. Det är det ingen som vill. Däremot ska det vara en plats där demokrati råder, där ingen döms på förhand, där alla kan få sina fötter tvättade och där alla får smaka ur påskkarlens ägg. Annars är vi körda.