Ett artistiskt fyrverkeri med spanska förtecken stod på programmet när Katrineholms Kammarmusikförening gästades av pianoduon Carlos Llama och Sofia Cabruja. Tyvärr var det inte någon stor publik som sökt sig till Musikens hus på söndagseftermiddagen. Stort utbud av evenemang och ett väder som lockade till uteliv gjorde att många valde bort upplevelsen av 4-händigt piano i den högre skolan. Llama/Cabruja har över tjugo års rutin att falla tillbaka på och turnerar flitigt över hela världen. De är världsartister helt enkelt. Ursprungligen var planen att de skulle gästa Katrineholm i april, men framträdandet blev nödgat att flyttas fram.
Det skall genast erkännas att jag inte är någon stor anhängare av 4-händigt piano. Däremot kan jag uppskatta de speciella svårigheter som duospel på ett instrument erbjuder. Klangen i en flygel är förvisso olika i bas och diskant, men det är ändå svårt att avgöra vem som spelar vad. Det är i och för sig det som är vitsen med 4-händigt; att spelet skall flyta i vartannat och upplevelsen bli till en helhet. Men jag saknar de övertoner som bildas i blandningen av olika instruments klangbilder. Självklart skall man inte jämföra äpplen med päron, men, med detta sagt är det omöjligt att inte beundra hantverksskickligheten hos dessa två virtuoser.
Moritz Moszkowski (1854-1925) blev inledande kompositör i programmet som genomgående rörde sig i en spansk ådra. Även om Moszkowski var av tysk/polsk börd blev han bland annat känd för sina spanska danser, komponerade för pianoduos.
Att ha förmånen av att få musik specialskriven till sig måste upplevas som en ära. Carlos Llama (han har ett handslag som en grovsmed) berättade i pausen den fantastiska anekdoten om duons möte med Daniel Basomba. Vid en konsert i Valencia 2001 behövdes en notvändare. Denne någon blev den unge Basomba som raskt frågade om han fick skriva några etyder åt paret. Resultatet blev ett samarbete vars frukt framfördes som andra stycke i söndagens program. Don Quijote: El caballero de la triste figura, en hyllning till 500-årsjubileet av Cervantes roman. Lägg namnet Daniel Basomba på minnet (född 1969!). Med ett distinkt eget tonspråk. Omisskännligen spanskt; men med stor personlighet och integritet. Virtuost skrivet och virtuost framfört.
Carlos Llama och Sofia Cabruja är naturliga ambassadörer för spansk kultur och konserten var en hyllning till det passionerade och eldigt spanska. Ekvilibristiskt och bombastiskt. Lekfullt och galet skickligt. Jag saknade lite av det romantiskt nyanserade. Det blev nästan för mycket av det goda. En överdos av vad som helst är ändå en överdos.
Konsertens avslutande extranummer blev Kubafödde Ernesto Lecuonas (1896-1963) välkända Malaguena, som jag minns från mina klassiskgitarrlektioner.
Ett privilegium, naturligtvis; att få uppleva dessa två världsartister.
Sven Bertilsson