Någon gång under påskafton kommer tranan till vår familj. Inte påskharen, utan kanske mer logiskt: en stor fågel som värper stora ägg. Trantraditionen är stark i Blekinge och sydöstra Småland, men varför vår familj, med rötter i Sörmland, Stockholm, Västmanland och Östergötland, får tranbesök i stället för harbesök på påsken är oklart. Egentligen infaller trandagen den 25 mars, men har, åtminstone hos oss, förflyttats till påsken.
Innan barnen var läskunniga anpassade sig den snälla tranan, och la ut ett spår som även små barn kunde följa. Ofta låg det något underligt föremål i brevlådan, som en tandborste eller en sko. När barnen gått för att lägga tillbaka tandborsten där den ska vara, i badrummet, har de mötts av nästa felplacerade föremål, som en kastrull eller en bok. Så har det fortsatt i huset och i trädgården, tills barnen har hittat äggen.
Nu kan barnen läsa och tranan skriver lappar, gärna på rim, ofta nödrim. Ligger lappen i en stekpanna kan det stå "hjälp, här var det otäckt hett, mina ägg blir omelett! Skynda er i stället till, en glasburk full med inlagd sill".