I Sverige finns i dag cirka 1 miljon personer i åldern 16-64 år som anger någon funktionsnedsättning. Hälften av dessa människor är ute på arbetsmarknaden. Sysselsättningsgraden inom denna grupp har sjunkit från 56 procent till 50 procent enligt SCB:s statistik.
Det står i grundlagen och i FN-konventioner om lika mänskliga rättigheter för gruppen funktionshindrade, alltså även rätten till arbete. Politikerna ger många och högtidliga löften om allt man skall göra för denna grupp, säger Ingrid Burman, ordförande för Handikapp-förbundens samarbetsorgan, i en intervju i Svenska Dagbladet den 4 juli. ”Välviljan är stor, det finns ingen politiskt motsättning. Det finns bara en förödande tystnad”, säger hon vidare i intervjun.
Henrietta Stein, chef på Arbetsförmedlingen, intervjuas också i samma artikel. Hon säger att hon ”blir ledsen över kritiken av myndighetens bemötande av funktionsnedsatta”. Hon menar vidare att det ofta behövs läkarkonsultation om ärenden, det vill säga hon ger det som ett skäl varför arbetsförmedlingen inte har uppnått bättre resultat.
Ett gigantiskt misslyckande för flera regeringar anser Ingrid Burman, men säger i samma intervju att hon inte vill kritisera arbetsförmedlingen.
En halv miljon funktionshindrade utan arbete, en halv miljon personer som lever i ett utanförskap. Jag tror som Ingrid Burman att alla dessa människor kanske inte är registrerade som arbetssökande på arbetsförmedlingar. Det kan vara en förklaring till den låga sysselättningsgraden, men inte hela förklaringen. Det behövs statliga medel för att underlätta de funktionshindrades möjligheter för att få en anställning menar hon.
Staten anslår miljoner till arbetsmarknadspolitiska program för att underlätta de funktionshindrades tillträde till arbetsmarknaden och för att kompensera arbetsgivare för det produktionsbortfall som eventuellt kan vara aktuellt.
När man pratar om funktionshindrade är det viktigt att komma ihåg att funktionshindrade inte enbart har funktionshinder utan har olika kompetenser, precis som alla andra arbetssökande.
Arbetsförmedlingens uppgift är att hitta arbetsuppgifter där funktionshinder i så liten omfattning som möjligt utgör ett arbetshinder. Då man inte kan hitta sådana arbetsuppgifter har arbetsförmedlingen möjlighet att kompensera funktionshindret för arbetsgivare. Det finns en lång rad olika arbetsmarknadspolitiska program som till exempel arbetspraktik, utbildning, utvecklingsanställning, lönebidragsanställning, personligt biträde, SIUS, arbetstekniska hjälpmedel och arbetsplatsanpassning.
När jag har pratat med arbetsgivare är det många som oftast bara känner till möjligheten att anställa någon med lönebidrag. Av den anledningen kommer jag kort förklara vad de ovannämnda arbetsmarknadspolitiska programmen innebär. Jag gör det i förhoppning om att alla de arbetsgivare och funktionshindrade som inte känner till samtliga arbetsmarknadspolitiska program vänder sig till arbetsförmedlingen för att ta reda på mera vad som gäller.
För att en arbetsgivare ska kunna anställa en person med ett arbetsgivarstöd måste personen i fråga vara registrerad på en arbetsförmedling och det måste finnas ett aktuellt läkarutlåtande som styrker funktionshindret.
Arbetspraktik. Det finns en särskild arbetspraktik för funktionshindrade. Praktiktiden kostar inget för arbetsgivare och arbetssökande får aktivitetsstöd under praktiktiden.
Utvecklingsanställning. Avsedd för personer som har varit borta från arbetslivet under längre tid. Anställningstiden är högst ett år, men den kan gå över till en lönebidraganställning. Stödets storlek avgörs utifrån arbetshindrets omfattning i den aktuella tjänsten efter diskussion mellan arbetsgivare och arbetsförmedlingen.
Lönebidraganställning. För stödets storlek gäller samma regler som för utvecklingsanställning. Anställningstiden är fyra år, men om det finns behov av fortsatt arbetslivsinriktad rehabilitering kan anställningen förlängas.
SIUS. Detta arbetsmarknadspolitiska program är ett av de nyaste programmen och innebär att arbetssökande får stöd av en specialhandläggare, SIUS-konsulent, både före anställning och på arbetsplatsen. En SIUS-konsulent kan också ge stöd för arbetsgivare och dennes medarbetare på arbetsplatsen.
Arbetstekniska hjälpmedel. Ibland kan den arbetssökandes funktionshinder avhjälpas med arbetstekniska hjälpmedel. För detta ändamål finns arbetsterapeuter som utreder behovet i samråd med den arbetssökande. Arbetshjälpmedel bekostas av arbetsförmedlingen.
Arbetsplatsanpassningar. För att en arbetssökande skall kunna fungera på en arbetsplats kan det behövas en anpassning av arbetsplatsen. Utredningen görs av en arbetsterapeut i samråd med arbetssökande och arbetsgivare och bekostas av arbetsförmedlingen.
De funktionshindrades lika rättigheter till arbete regleras i grundlagen, i FN-konventioner, politiker är välvilliga till stöd, arbetsförmedlingens höga chefer hävdar att det är ett prioriterat område, det finns en lång rad bra arbetsmarknadspolitiska program, det finns miljontals kronor avsatta för dessa ändamål. Men i dag finns det ändå en halv miljon funktionshindrade som står utanför arbetsmarknaden, som lever i utanförskap!
Hur kan det komma sig?
Kaisa Komulainen-Nilsson
Vänsterpartiet i Vingåker