Det var Virpi Hellmark från Sveriges Papegojförening och föreningen Korpdalen, samt Jenny Andersson, aktiv i Korpdalen som berättade om burfåglar.
Till föreläsningen, ett arrangemang av Studiefrämjandet och biblioteket, hade flera fåglar fått hänga med. Jenny Andersson hade med sig två gulpannade kakarikis, en ara från Nya Zeeland.
‒Det här är far och son, Pannkaka och Bubblis, berättar hon.
Jenny Andersson fick sin första papegoja, en dvärgpapegoja, när hon var tolv år gammal. Nu har hon flera fåglar hemma, kakarikis, kungsparakiter och grå jako.
‒Det är roliga sällskapsdjur. De är som hundar, men man behöver inte gå ut med dem när det regnar, säger hon.
Hennes fåglar har små selar, som gör att de får flyga runt även utomhus.
‒De pratar inte, men de springer gärna upp och ned i taket, säger hon.
Sigrid, en åtta veckor gammal blågul ara, fick följa med Virpi Hellmark till föredraget.
‒Hon är en bebis. Hon blir flygfärdig vid 70 dagar, berättar Virpi Hellmark, som tränar sina fåglar i friflygning utomhus.
Hon har många fåglar hemma, som rödörad ara, svarthuvade vitbukspapegojor och dessutom korpar.
‒Aror är fågelvärldens schäfrar. De är lätta att träna.
Under föredraget betonade Virpi Hellmark och Jenny Andersson ansvaret när man köper en fågel. Fåglar har lång livslängd, från undulatens sex-åtta år upp till de stora arornas 75 år. Arorna är inga leksaker för barn, deras näbbar har en tryckkraft på 800 kilo.
‒De är som en tvååring med en avbitartång i munnen.
Utrymme, sällskap och miljö är också viktigt. Få människor kan vara hemma hela dagarna och ta hand om sin fågel, då behövs en fågelkompis - och gott om plats.
‒Ingen fågel ska sitta på mindre än två kvadratmeter, säger Virpi Hellmark.