Offren för terrorattacken i Stockholm hedrades inledningsvis med en tyst minut när Katrineholms kommun och Studiefrämjandet bjöd in till författarfrukost på lördagen. Dagens gäst i ungkulturhuset Perrongen, Theodor Kallifatides, kom för att berätta om sin senaste bok "Ännu ett liv".
Han var i fredags eftermiddag först ovetande om vad som hade hänt i centrala Stockholm.
‒Sedan ringde min bror i Aten och undrade om jag var skadad.
Kallifatides tog senare en promenad i sin stad och kunde för Katrineholmspubliken berätta att Stockholms invånare var lugna och samlade.
En kris av ett helt annat slag, på det personliga planet, drabbade författaren för ett par år sedan. Det kom inte längre några ord när han satte sig vid datorn.
‒Jag hade skrivit en roman som hade tagit alla krafter.
I utmattningen fanns också en känsla av att Sverige hade förändrats, att stoltheten hos svenskarna över att ha byggt upp landet på ett fredligt sätt var på väg att tappas bort. Men att sluta skriva var lättare sagt än gjort. Theodor Kallifatides och hustrun Gunilla hade i alla år ägnat sig åt olika saker på dagtid. Plötsligt möttes de i köket på morgnarna.
‒Där fanns någon som gick omkring i morgonrock, lyssnade på musik och norpade min tidning. Jag undrade hur det här ska gå till. Det undrar jag fortfarande, faktiskt, berättade författaren som lockade Katrineholmspubliken till skratt.
‒Min hustru blev rastlös och började ge goda råd; "ska du inte ta en promenad nu?". Men när jag lämnade huset förut gick jag till jobbet. Och vad ska jag tänka på om jag inte skriver?
Krisen ledde till en längtan bort, till Grekland som han lämnade som ung vuxen. I den gamla hembyn, där han har fått en gata uppkallad efter sig, hittade han en väg ut ur krisen. Han återerövrade grekiskan som han en gång hade lagt åt sidan för att finna sig tillrätta i det svenska samhället.
‒Svenskan är ett av världens vackraste språk. Men det är en törnekrans på mitt huvud. Grekiskan är mina hjärtslag.
Så kom den nya boken, "Ännu ett liv", att först skrivas på grekiska. Nu flödar orden igen. Theodor Kallifatides jobbar med en ny bok – i Sverige skriver han på svenska – och genom att göra det som han måste lyfter han också fram hur viktigt det är att samhället inte låter språket förfalla.
‒Det bästa jag kan göra för att visa att jag tycker om språket, det är att skriva.