Anna Bergendahls unika röst och avskalade, vackra framträdande i torsdagskvällens semifinal i Euorvision Song Contest kunde inte hävda sig i den skrikiga och spektakulära konkurrensen. Jo, jag gillade också Turkiets bidrag (bäst), och Azerbajdzjans växte till sig efter att man sett det ett par gånger. Schweiz låt och sångare var bra, men precis som Sveriges bidrag försvann det i mängden av explosionsartade framträdande som antingen var chockerande gammalmodiga och töntiga eller överstajlade och plastiga.
Varför ska man överhuvudtaget bry sig om eländet? Det är inte i Eurovision Song Contest som populärmusiken utvecklas och hittar nya vägar. Så vad mig anbelangar är det enda som egentligen är tråkigt med det som har skett att Anna Bergendahl riskerar att få en fiaskostämpel på sig som artist. Det vore i så fall helt oförtjänt. Upp i sadeln igen Anna! skulle jag vilja säga. Nästa gång med bättre låtmaterial.
Egentligen kanske det är bra att Sverige för första gången sedan 1958 inte får vara med i finalen i Eurovision Song Contest, att hela schlagerbranschen tvingas till eftertanke och ta sig en funderare om Sverige överhuvudtaget ska syssla med sådant här.
I dag höjs röster för att ändra reglerna. Vissa säger att publikens röster ska bort, andra vill skrota alla typer av jurys. Personligen tycker jag att jurys är bra, eftersom jag själv sällan röstar som majoriteten tv-tittare, utan mer som en genomsnittlig jurymedlem. Men man kan inte gå tillbaka till ett sådant system. Överlag har kvaliten på musiken i tävlingen ökat sedan man införde delfinaler och lät folk telefonrösta. Dessutom är det väl kul att vi svenskar inte röstar som resten av Europa, tänk om alla människor i alla länder i Eurovision-området hade samma musiksmak? Då kanske vi skulle gå omkring och tycka om musik som Sloveniens bidrag Narodnozabavni Rock.
Jag har svårt att tro att Melodifestivalen på allvar har spelat ut sin roll. Den är en glitterbomb i svenskarnas vardag när det är som mörkast och fattigast och tråkigast månaderna efter jul. Därför är det inte läge att lägga ner. Däremot tror jag att man ska akta sig för att utöka med ännu fler deltävlingar. Inflationsriskenär mycket hög. Att strunta med att vara med i Eurovision Song contest och bara låta Melodifestivalen vara en nationell angelägenhet skulle inte heller fungera. Den internatonella kraftmätningen skänker onekligen evenemanget en viss tyngd, och gör det till något annat än en ett Allsång på Skansen med tävlingsmoment.
Om jag var chef för SVT skulle jag fortsätta med Melodifestivalen, ge Christer Björkman ett avgångsvederlag och stort tack för sina insatser. Sedan skulle jag snegla lite på Idol-konceptet, och införa en jury som var mer aktiv och sa något om varje bidrag i direktsändning för att ge den röstande allmänheten lite att fundera över.
Men mer om det nästa år. Nu vill jag vila från allt vad melodifestivalen heter fram till januari 2011.