2009 utkom Per Hellgren med boken "Pojken i gruvan", vilken han beskriver som en dokumentÀrroman.
â"Zompan", som han kallades, och jag var kompisar. Vi gick i samma klass och lekte ofta som barn, berĂ€ttar Per Hellgren.
Han fanns dock inte med under den dÀr ödesdigra natten i augusti för snart 22 Är sedan.
Festen lockade bland annat folk frÄn den lokala idrottsföreningen.
à kers IF:s buss anvÀndes som transportmedel till och frÄn SkottvÄng.
âJag umgicks inte i de kretsarna. Jag bodde i StrĂ€ngnĂ€s och arbetade pĂ„ Hemglass. NĂ„gon dag efter försvinnandet fick jag an en gemensam bekant höra talas om vad som hade hĂ€nt, förklarar den i dag 42-Ă„rige Per Hellgren.
Hans och Andreas Zomborys vÀgar skiljdes egentligen redan i slutet av 1980-talet.
âMin familj flyttade till StrĂ€ngnĂ€s och strax efter det slutade jag pĂ„ Ă kerskolan, berĂ€ttar Per Hellgren.
Sista gÄngen han sÄg sin förre klass- och lekkamrat var i början av 1995.
âDĂ„ satt vi pĂ„ Arbetsförmedlingen samtidigt. Jag hjĂ€lpte Andreas med att skriva ett CV. SĂ„ vitt jag vet hade Zompans aldrig nĂ„got fast jobb, sĂ€ger Per Hellgren.
Festen i SkottvÄng den 19 augusti 1995 besöktes av bland andra Marcus Silander.
DĂ„ hette han Marcus Johansson och bodde i Ă kers styckebruk.
Nu bor han i södra Stockholm.
âJag minns att jag förfestade ihop med Andreas och en annan kompis som heter Mattias. Men Andreas avvek för att Ă„ka med bussen till SkottvĂ„ng, vi andra cyklade upp till SkottvĂ„ng.
Andreas Zombory försvann vid 01.40 pÄ natten till den 20 augusti, strax innan stÀllet skulle stÀnga.
I tidningen den 21 augusti rapporterades att "polisen fruktade att en 21-Ă„ring fallit ner i ett gruvschakt".
Det handlade om ett drygt 200 meter djupt schakt som lÄg alldeles i anslutning till festlokalen.
Numera Àr hÄlet övertÀckt.
âDet var det redan 2006 nĂ€r jag började arbeta hĂ€r, sĂ€ger Maria Bystedt som driver vĂ€rdshuset i SkottvĂ„ng.
Vittnesuppgifter gjorde gÀllande att plask hörts frÄn gruvhÄlet, avstÄndet ner till vattenytan ska ha varit minst sex meter.
âJag tror att han fick en dum idĂ© och ville visa sig pĂ„ styva linan â troligen skulle han kissa. Det var sĂ€kert kö till toaletten inne i vĂ€rdshuset, sĂ„ gick han ut och klĂ€ttrade över staketet som omgav gruvhĂ„let. Det ska ha hörts plask men tydligen inget skrik, sĂ€ger en annan person som deltog vid festligheterna i SkottvĂ„ng.
âAugustinĂ€tter Ă€r ju kolsvarta, sĂ„ det gick inte att se nĂ„got.
SkottvÄngs dÄvarande Àgare Kristian Brandt ska ha firat sig ner till vattenytan, men hans insats blev resultatlös.
âPolisen anlĂ€nde och samlade oss i bussen. De tog vĂ„ra namn och kontaktuppgifter. Men till mig Ă„terkom de inte, sĂ€ger en festdeltagare som föredrar att vara anonym.
Umgicks du med Andreas under den dÀr kvÀllen?
âNej, jag Ă€r betydligt Ă€ldre och kĂ€nde honom inte sĂ„ vĂ€l. Vi tillhörde inte samma gĂ€ng. Jag fick höra att han inte var helt nykter pĂ„ natten.
Var man redan dÄ sÀker pÄ att det var just Andreas som hade försvunnit?
âInte hundra, men det var ju inte sĂ„ mĂ„nga andra som saknades. Möjligheten fanns förstĂ„s Ă€ndĂ„ att han pĂ„ nĂ„got sĂ€tt hade Ă„kt hem tidigare.
Polisen gick dock nÄgon dag senare in i Andreas enrumslÀgenhet pÄ VallonvÀgen i à kers styckebruk. Men ingenting tydde pÄ att 20-Äringen skulle ha varit dÀr. Hans banktillgÄngar förblev orörda.
Ronny Sagebrand, kommissarie i Nyköping, var förundersökningsledare.
âVi kom dit pĂ„ natten och sökte efter en saknad person. Inte bara i gruvhĂ„let utan Ă€ven i omgivningen. VĂ„r misstanke var att han skulle ha hamnat i gruvhĂ„let pĂ„ vĂ€g frĂ„n vĂ€rdshuset till bussen. Men det hĂ€r Ă€r över 20 Ă„r sedan och jag minns inte alla detaljer, sĂ€ger den numera pensionerade polisen.
Hur mÄnga gÄnger besökte du SkottvÄng under den hÀr utredningen?
âIngen alls, vad jag kan erinra mig. Men jag ledde spaningarna.
PÄ olika sÀtt sökte polis och rÀddningstjÀnst efter den försvunna kroppen.
Bland annat skickades en sĂ„ kallad sjöuggla â en kamerarobot med sonar â ner i hĂ„let flera veckor efter hĂ€ndelsen.
âVĂ„r teori var att kroppen fastnade i en massa brĂ„te som lĂ„g 40 meter ner. Och dĂ€r kunde sjöugglan inte komma Ă„t, sĂ€ger den pensionerade kommissarien.
âVi fick ta emot en del kritik för att vi inte gjorde mer. Men att tömma hĂ„let pĂ„ vatten hade varit omöjligt, tillĂ€gger Ronny Sagebrand.
Utredningen las ner i januari 2001.
âDet var mĂ€rkligt att kroppen inte hittades, sĂ€ger Marcus Silander.
Han blev uppringd av polisen söndagen den 20 augusti 1995.
âJag fattade nog inte pĂ„ natten exakt vad som hade hĂ€nt. MĂ„nga var upprivna, stressade och upprörda dĂ„.
âNĂ€sta dag hade vi innebandytrĂ€ning i Karinslundshallen i StrĂ€ngnĂ€s. DĂ„ gick snacket om att det var Andreas som hade försvunnit, berĂ€ttar Marcus Silander.
Han tror inte att 20-Äringen kan ha hamnat i gruvhÄlet av en slump.
âStaketet nĂ„dde Ă„tminstone upp till midjehöjd, sĂ€ger Marcus Silander.
Den andra festdeltagaren som tidningen talat med minns ryktesspridningen som förekom efter försvinnandet:
âPĂ„ en liten ort som Ă ker blir en hĂ€ndelse av det hĂ€r slaget vĂ€ldigt omtumlande. Blev han knuffad? Ă kte han pĂ„ stryk?
NÀra vÀrdshuset finns en minnesplats för Andreas Zombory.
PĂ„ skylten stĂ„r bland annat följande att lĂ€sa: Du lĂ€mnade oss hastigt med stor sorg men i vĂ„ra hjĂ€rtan kommer du alltid att leva kvar â pappa, mamma och syskon.
âIbland har jag sett blommor dĂ€r, berĂ€ttar Maria Bystedt.
Per Hellgren började att engagera sig i fallet 2008. à ret efter utkom "Pojken i gruvan".
âJag tycker att det fanns en historia att berĂ€tta. Det fanns en tystnadskultur kring Andreas försvinnande. Till exempel Ă€r det en hĂ€ndelse som guiderna i SkottvĂ„ng inte nĂ€mner.
Tidningen har sökt syskonen till Andreas Zombory, bland annat en syster, men de har avböjt att medverka.