– Vi fick in en hel del sprängämnen. Handgranater och militära sprängämnesattiraljer också, men inte så mycket, säger Jan-Erik Granström, polisens Sörmlandssamordnare för den första sprängämnesamnestin.
Amnestin upphörde den 11 januari och syftet var att de som hade sprängmedel hemma skulle kunna få det upphämtat av polisen, utan att riskera att straffas för innehavet.
– Vi har fått in sprängmedel som varit förvarat på fel sätt, gammalt och instabilt och farligt, säger Jan-Erik Granström.
En hel del tycks ha fått följa med hem när man avslutat sin militärtjänstgöring.
– Man kanske tyckte det var roligt att smuggla sprängämnen med sig hem under 60-talet, men sedan var det kanske inte så roligt att ha det liggande. Merparten, nästan allt, är inte från kriminella sammanhang, utan sånt som folk försökt gömma undan på vindar och i uthus, som man nu haft möjlighet att bli av med.
När resultatet fram till årsskiftet är sammanställt visar det sig att polisen i Sörmland fått in tre kilo finkalibrig ammunition, ett kilo tändmedel som tändhattar och 74 kilo sprängmedel som pentyl och dynamit. I ett enda fall i Strängnästrakten lämnades 50 kilo dynamit in.
– Skulle den mängden smälla av i ett garage blir det inte roligt. Det blir bara ett stort hål kvar, säger Jan-Erik Granström.
Han konstaterar att amnestin inneburit merarbete för polisen, samt att behöva säga nej till några som ringt, men han är ändå nöjd.
– Vi har fått tacka nej till sådant som fyrverkerier. Vi är ingen återvinningscentral. Men jag tycker att amnestin fungerat förvånansvärt bra med tanke på den korta förvarningstiden. Det enda problemet i Sörmland har varit vår förmåga att lagerhålla. Vi behöver skapa bättre lösningar för framtiden.
Granström är inte främmande för fler sprängämnesamnestier, om det bestäms så.
– Nu när vi smörjt upp organisationen kanske vi ska ha det med jämna mellanrum. Det är en ansenlig mängd vi rensat av.