Han tror att folk i allmänhet vet om förbudet, och att det mer är av obetänksamhet som de ändå trotsar det. Att läkaren inte kände till det, ser han som ett undantag.
– Ju högre ställning personen i fråga har som bryter mot förbudet mot efterforskning, desto allvarligare är det, säger han. En stor del av dem som gör sig skyldiga till efterforskning, arbetar inom skolan, berättar Per Hultengård.
Anmälningar som gäller efterforskning av källor inkommer ett par gånger om året, enligt Peter Lindström, jurist på Justitiekanslern. Enstaka fall leder till åtal och böter, men väldigt sällan till fängelse.
Peter Lindström vill inte uttala sig om det enskilda fallet med läkaren, men säger att det räcker med att en person frågar efter källan till informationen en enda gång, för att det ska vara brottsligt.
Men för personer inom statliga bolag, som Posten, gäller inte förbudet mot efterforskning, något som många opinionsbildare har försökt ändra på.
– Offentlighetsprincipen borde gälla också för de statliga bolagen, tycker Per Hultengård.
För privata vårdbolag som inte är landstingsägda, gäller inte förbudet mot efterforskning, även om bolaget får pengar från landstinget.
Sedan årsskiftet finns en ändring i offentlighets- och sekretesslagen, som innebär att också kommunala bolag, där kommun eller landsting har det största rättsliga inflytandet, också omfattas av förbud mot att efterforska källan. I privat verksamhet gäller varken meddelarskydd (att man inte kan straffas av arbetsgivaren för att lämna ut uppgifter) eller förbud mot efterforskning av källa. Men uppgiftslämnare inom all verksamhet har meddelandeskydd, som innebär att journalisten är skyldig att inte avslöja sin källa, om den vill vara anonym. Den journalist som avslöjar en källa riskerar straff som böter eller fängelse.