Att det finns talang i Katrineholm är ingen hemlighet. Inte minst bevisades detta vid onsdagens allsångskonsert på Stora Djulö. Luis Haraldsson tog klivet fram som estradör och rock n'roll pianist tillsammans med Robert Wells, och drog ner stående ovationer. Trevliga bekantskapen Kristina Issa, med sprudlande ungdomlig spelglädje, framförde originallåtar som om hon aldrig gjort annat.
Rent musikaliskt var det en lyckad inledning på årets allsångssäsong. Bandet, med Joachim Forss vid styrpulpeten, har tajtat ihop sig rejält och allt lät habilt och välrepeterat. Däremot uteblev den riktigt stora publiktillströmningen.
Det var inte så länge sedan Robert Wells gästade trakterna – i Floda kyrka med Sofia Källgren – och det kanske hade krävts ett större namn för att locka den massiva invasionen ut till Stora Djulö. Nu blev det inledningsvis en aning tamt med allsången. Ljudet tog slut ungefär tre meter från scenkanten (kanske med hänsyn till teaterföreställningen nästgårds) och trycket var tunnare än lovligt. I alla fall innan paus kunde volymen i allmänhet och basen i synnerhet varit starkare.
Att få ihop ett bra medley på låtar är en svårare konst än man skulle kunna frestas att tro. Det är väl bara till att köra så det ryker!? Men det krävs en hel del jobb för att få till det. Inte minst måste arret med orkestern sitta, annars blir det lätt platt fall. Därför blev jag imponerad av det Siw Malmqvistmedley som inledde kvällen. En massa av de stora hittarna från 60- och 70-talen: Tunna skivor, Slit och släng, med flera. Rätt publikgrupp och rätt publikgrepp.
Kristina Issa är tjejen från Valla som fick chansen att göra sin debut i lite större sammanhang. Just leave him alone, en egen låt med struttigt reggeastuk, lät som en hit. Två studiekamrater från Rytmus i Norrköping fanns med som komp: Simon Ström på bas och Eric Nilsson på trummor. Kristina Issa spelade själv piano och sjunger med smittande bubbel i rösten. Riktigt trevligt blev det dock efter paus när trion blev till kvartett, med Joachim Forss vid pianot, och hon själv tog steget fram på scenen. Det är trist att göra jämförelser, men för att den som inte var där ska förstå så kan man säga att det fanns lite Amanda Jensen- kvalitet i hennes uttryck. Lite nasalt, lite galet. Kul!
Ett programinslag som alltid är lika trevligt är Gabriel-sjunger-en-stump-med-barnen-delen. Gulligt, och duktiga ungar som sjöng Här kommer Pippi Långstrump utan prut.
Vocalettes är sånggruppen som specialdesignades för Robert Wells Rapsodhy in Rock. Men de har egen bärighet i tillägg till att bara agera som bakgrundskör. Trevligt koncept med Andrew Sisters-låtar i trestämmiga originalarr. SVT:s Allsång på Skansen är inbokat den 19 juli.
Så var det då Robert Wells. Han stod för den absoluta proffsigheten under allsångskonserten. Och då menar jag inte det i den bästa av meningar. För mig blir det lite strömlinjeformat. Skämtet om att han valde Katrineholm i stället för Kina kändes bekant, bara det att förra gången var Katrineholm utbytt mot Floda. Men visst är han otroligt duktig.
Bandet förtjänar att namnges: Tobias Lindström, bas; Wictor Persson, trummor; Richard Forss, sax och grymt duktige gitarristen Mikael Loiske. Kapellmästere Joachim Forss har ett gott gäng i ryggen. Gabriel har i det närmaste ikoniserats och är en stämningsspridare av rang.
Det lossnade mot slutet och avslutande Musik ska byggas utav glädje är väl nästan en programförklaring.