I dag, tisdag, fick jag hasta ner till klädkammaren och plocka fram en mer köldbeständig jacka igen. Kan inte minnas att jag någonsin tidigare har behövt ta fram vinterjacka igen så här oerhört tidigt. Brukar liksom dröja till i alla fall november.
Nåväl, nu har vi en påskhelg i backspegeln och själv var jag hos en god vän i Stockholm och firade en mycket trevlig och minnesfylld påsk med god mat och dryck. Dock inget påsktraditionellt utan riktigt god mat utan ett ägg eller Jansson eller sill i åsyn.
Vilket för mig i tankarna tillbaka till de påskar på 1960-talet då vi, till min förtrytelse, så gott som alltid firade påsk på landet. Där fanns ingen kompis över huvud taget, och syrran som är 3,5 år äldre än mig var absolut inte intresserade av att umgås med lillebror. Förståligt nog.
Påskhelgen var fylld av traditionell mat, och det kokades ägg i massor, lades in ett antal sillinläggningar, det gjordes Jansson och det var äggtoddy för de vuxna och påskmust för di sma, det vill säga mig och syrran.
Påskeldar var mer frekventa på den tiden och vad som absolut hörde till var fyrverkerier. Det skulle smällas med Kinapuffar, ettöres och treöres, Tigerskott och bengaler. Raketer fanns också med på menyn. Med tanke på hur kall och snöig denna påsk har varit var nog risken för gräsbrand inte så stor om nu fyrverkeriet visade sig ha defekter.
Det kunde gått riktigt åt skogen, bokstavligen, en påsk i slutet av 1960-talet. Glada och fryntliga vuxna skulle ut när det väl blivit mörkt för att skjuta upp de vackra raketerna.
Det var i alla fall planen. Men när det är något galet med fyrverkerier, så kan det gå riktigt galet. En av dessa raketer följde inte den färdriktning som var utstakad, det vill säg uppåt utan den tog snarare ett skutt uppåt och valde sedan att gör en vågrätt linje rakt ut på den buskiga och grässtinna terräng som var en del av våran stora tomt.
Strax slog lågorna upp och de fryntliga vuxna fick rejält med fart och sprang till baksida och börjad pumpa vatten i spänner. Kampen var intensiv, men till slut hade elden släckts innan den spred sig. Hade den gjort det hade det blivit en påskbrasa som skulle synts milsvisa omkring. Och som tagit med sig åtminstone två hus på kuppen.
Att påskfirandet i dag har färre brasor och bra mycket mindre fyrverkerier är nog bara bra. Man slipper läsa om skador eller till och med dödsfall på grund av fyrverkerier och påskbrasor. Att dessutom husdjur slipper oväsendet som kan stressa dem till döds, och att det även miljömässigt är att föredra, måste jag säga, trots att jag faktiskt i tio år försörjde mig på att bland annat packa och skicka påskfyrverkerier, att jag saknar det inte ett endaste dugg. Inte heller påskmaten eller faktiskt inte ens äggtoddyn. Att njuta av några dagars extraledigt är påsk nog för mig. Nuförtiden.