Gustav Petterson, född i Stockholm och fosterhemsplacerad i Floda, mötte sin Linnea i Bie templarlokal. Så gick det som det gick. Året var 1942 och andra världskriget pågick. Gustav är ett halvt år äldre än Linnea och hade inte fyllt 21 år ännu så paret fick skriva till kungs för att få tillstånd att gifta sig, då han skulle in i lumpen. Kungen gav sitt godkännande och genom det fick Linnea ett hustrubidrag på en krona om dagen då Gustav låg i beredskap.
Giftermålet hölls i Bie komministergård med komminister Larsson. På bröllopsdagskvällen fick Gustav åka tillbaka till förläggningen i Linköping. Under ett och ett halvt år låg han inne, först i Linköping och senare i Värmland.
Efter kriget bosatte sig paret Eriksson först vid Åkersätter, sedan i Ålsätter innan villan på Jämtlandsgatan köptes. Där bodde de i 51 år och trivdes mycket bra.
Vid ett tillfälle skulle Gustav och Linnea sälja några möbler. Paret som köpte dem var trevliga och de blev vänner. Ett år senare fick paret en dotter – Siv.
- Hon blev senare vår sonhustru, så vi har sett henne ända sedan hon var nyfödd.
Nu är sonen Rolf snart 70 år och han och Siv har två barn, en pojke och en flicka.