I bland får man uppleva något ogripbart som på ett nästan magiskt sätt kan förflytta en till en annan dimension, tid eller plats. Det kan vara en låt på radion som griper tag, en roman som håller dig vaken hela natten, en naturupplevelse som får dig att glömma alla bekymmer, eller, som i går under en teaterföreställning i hörsalen i kulturhuset Ängeln, när en sedan länge död författare trädde fram och blev livs levande.
Fenomenalt porträtt
Det är roligt att kunna skriva detta om en lokal amatörskådespelare som började spela teater för tio år sedan efter det att hon fyllt 50 år: Agneta Welander gör ett fenomenalt porträtt av Selma Lagerlöf. I föreställningen Med penna för rösträtt och fred får jag större insikt i vilken stor betydelse Selma Lagerlöf hade inte bara som författare, utan som samhällsdebattör och förkämpe för kvinnors rättigheter, än vad jag någonsin har kunnat läsa mig till eller sett i någon tv-dokumentär.
Pondus är ordet att beskriva Agneta Welanders gestaltning av Selma Lagerlöf, något helt annat än den där mossiga tanten i bredbrättad hatt som vi ser på tjugan i plånboken. I Agneta Welanders och Britt Söderholms manus hittar vi en självsäker Selma Lagerlöf med ett glödande politiskt engagemang för kvinnors rättigheter, barnens villkor, sociala frågor, fred och frihet. Agneta Welander i peruk och lång klänning ger henne kött och blod.
Förflyttad till nutid
Duon har tagit med sig Selma Lagerlöf till vår tid. Till något som skulle kunna vara en tv-soffa. Där får Selma Lagerlöf stickfrågor, ställda av Britt Söderholm. Pjäsens Selma är inte nödbedd. Hon brer på och berättar, om kampen för att få starta aftonskola för fabriksflickor i Landskrona, om kontakterna med Sophie Adlersparre, som var ordförande i Fredrika Bremerförbundet, om känslan av att få Nobelpriset och firandet tillsammans med tusen kvinnor på en stor bankett på Grand hotell i Stockholm. Hon får publiken att förstå vilken betydelse hon hade för rösträttsrörelsen när det stod klart för folk att hon, Sveriges kanske mest upplyfta och internationellt berömda kulturpersonlighet, inte hade rösträtt.
Hon raljerar över sin samtids syn på kvinnan som är alltför lättrörd och känslostyrd för att kunna hantera ett medborgarskap, och över den rädsla som fanns över vad som skulle hända med samhället om kvinnorna fick vara med och dela på makten och fick inflytande över sina egna liv. Här är Selma Lagerlöf riktigt rolig. Publiken får också lära känna en mer allvarlig Selma Lagerlöf, som fredens förkämpe, som någon som betraktade barn som fullvärdiga människor, som plågades av sin funktionsnedsättning – en hälta orsakad av ett medfött höftfel – och en åldrande författare som fick allt svårare att hitta sin egen röst.
Ska man invända något mot Med penna för rösträtt och fred är det att Britt Söderholms roll är allt för respektfull gentemot Selma Lagerlöf. Framför allt rent stilistiskt. Den Selma Lagerlöf som träder fram i pjäsen skulle gott tåla att bli duad och att bli tilltalad på ett mer modernt och vardagligt språk.