75-årsdagen firar Bosse på Mantorp

Penna och papper är en reporters verktyg. Och öronen förstås. Efter ett besök hos den blivande jubilaren Bosse "Röfärgarn" Söderqvist är det inte säkert att man kommer tillbaka med allt i behåll.

Övrigt2013-09-23 09:00

Öronen har varit spetsade, många roliga historier från Bosses snart 75-åriga liv har berättats. Anteckningsblocket är fullklottrat och pennan är borta. Den har, om den är tillräckligt annorlunda, fått ta plats bland Bosses över 100 000 pennor. Han är en samlare av stora mått och just pennsamlingen har han siktet att bli världsbäst på.

Två frukostar går det åt en vanlig "arbetsdag" i Bosses pensionärsliv.

— Jag vaknar vid fem–sex-taget på morgonen och då går jag upp.

Går han då ut på farstubron äger han nästan allt han kan se, när han ser ut över åkrar och skog. I alla fall fram till Vingåkersån som rinner genom fälten. Utsikten sträcker sig längre än så, över slätten och bort över skogen. I horisonten lyser vindkraftverket i Läppe vit mot den klara himlen.

— Den här åkern vid huset är på 16 hektar och har jag både plöjt och harvat. Egentligen har min son tagit över, men jag hjälper till, berättar Bosse.

Far och son gör mer än att jobba tillsammans. Båda kör banracing. På 75-årsdagen är Bosse inte hemma. Då är han på tävlingsbanan i Mantorp med sin VW Bubbla från 1974.

— Karossen är från 1974 men bottenplattan är bytt. Den har gått över 500 tävlingar. Jag har haft den i fyra år och kör väl runt sex–sju tävlingar om året, säger Bosse och visar upp den silverfärgade Bubblan i ett av de stora uthusen.

— Sista loppet i Karlskoga i fjol kom två Volvoförare farande och de skulle köra om till varje pris. Jag blev klämd emellan dem och bilen skadades. De borde köra folkrace i stället.

— Och vid ett lopp i Falkenberg fick jag höra att jag hade lite för lite luft i däcken på 15:e varvet. Och på det 16:e kom jag sidledes körande fullt på trean i över 100 kilometer och körde ner i sandfållan. Bilen rullade runt och sen hade jag ett par veckors jobb med bilen när vi kom hem. Det är tur att man har goda kamrater, säger Bosse.

Annars är han en ganska jämn förare. Han har ofta samma varvtider, år från år, när han kör enduro.

— Jag är inte en sån där som exploderar, utan är mer jämn. Konditionen har jag med mig från uppväxttiden då vi först fick gå 8 kilometer till skolan och senare plockade potatis. Och armstyrkan har jag efter alla år med rödfärgningen.

— När det gäller födelsedagen kan du skriva att jag inte firar nu. Jag tar festen då jag fyller 80 år. Nu ska jag tävla, säger Bosse med ett flin.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om