Inte långt från Skogens gård i Österåker ligger idyllen Skogbokvarn. Arne Westberg, ordförande i Österåkers hembygdsförening, kallar Skogbokvarn för en "raritet". Söndag 26 maj arrangerar hembygdsföreningen i samarbete med Österåkers församling och Skogbokvarns nuvarande ägare en gökotta. Då kommer kvarnen också att visas för den som är intresserad.
Nivåskillnaden mellan sjöarna Låttern och Öljaren är tolv meter och det är flöde i bäcken som rinner mellan sjöarna. Redan på 1600-talet fanns här en kvarn vet man. Riktigt långt tillbaka fanns det två kvarnar, men Täppe kvarn revs redan år 1767. I gamla jordeböcker hittar man namnet Skogbo kvarn första gången 1730, men i ännu äldre handlingar från 1663 berättas om två kronokvarnar, en till Skogen och en i Täppa. De tillhörde då Forsby.
I kvarnkommissionsprotokollet från 1697 står det följande om Skogens kvarn, vilket Arne Westberg nedtecknat: "Samma dag blev undersökt och noga rannsakat om de kvarnar högvälborna fru Catharina Wallenstedt (Edvard Ehrensteens änka) i Österåkers socken innehaver såsom Skogen, bestående av trenne små bäckkvarnar, ligger på Nedre-Hulla skatte och frälsoägor och har sitt vatten ur en liten sjö, Låttern kallad, skattande eljest 9 tunnor årligen".
I Catharina Wallenstedts brev nämns kvarnen år 1673 den 21 februari: "Kvarnen vid Skogen har inte gått sedan långt före jul. Fele skall vara att han byggt hjule för högt. Hans, mjölnare vid Skogen, vill inte det bestå, utan säger att där är för mycke vatten och måste grävas ett brett och djupt dike som vattne kan löpa ut igenom, hela ängen så lång som hon är. Måns (Måns Persson, fogde vid Forsby) säger att detsamma skall kosta några hundra kdr. Måns säger att mjölnaren från Julita varit där och sagt om hjulet vore lägre, vill han hela året mala med ett par stenar och höst och vår med tu par. Detta år har Hans sin egen skada, efter om han får lite eller mycke giver han ändå inte mer.".
Den sista mjölnaren hette Johan Teller och kom från Björkö i Mälaren. Teller, som hade börjat sin yrkesbana i en väderkvarn, kom som arrendator till Skogbokvarn 1901, vid 40 års ålder. Skogbokvarn tillhörde då Skogens gård men Teller kunde senare friköpa den. Under rörelsens glansdagar hade han en anställd dräng. Teller och drängen åkte omkring med häst och vagn och sålde mjöl i både Österåker och Vingåker.
Förutom att vara mjölnare var Johan Teller också en skicklig fiolspelare. I släkten fanns spelmän sedan flera generationer och både farfadern Gustaf Teller och farfarsfadern var framstående. Johan Teller skrev flera egna stycken, bland annat hambopolskor, valser och en marsch vilka finns bevarade i form av noter.
Johan Tellers senare år blev mörka eftersom hans hustru Anna Lovisa Teller, född Jansdotter, insjuknade i en mentalsjukdom.
År 1952, vid 84 års ålder, lade Johan Teller ner kvarnverksamheten men bodde kvar fram till sin död 1960. Johan Tellers dotter Berta Teller bodde också kvar vid Skogbokvarn fram till sin död 1996 men hon höll kvarnen stängd. Nuvarande ägare sedan januari 1998 är Robert Eneström och Arla Lundqvist, som håller kvarnen i samma skick som när Johan Teller stannade vattenhjulet 1952.
- Vi vill bevara kvarnen så ursprungligt som möjligt, säger Robert Eneström som också berättar att det finns planer på både loppis och fik i kvarnen men att det än så länge bara är på idéstadiet.
Robert Eneström visar runt i kvarnens många vrår. Trots att det gått många år sedan kvarnen senast malde får man ändå känslan av att mjölnaren precis lämnat kvarnen. Maskineriet är fantastiskt, välbevarat och mycket snillrikt konstruerat. Robert Eneström visar också den fotogenmotor som Johan Teller använde när vattenflödet från Låttern inte räckte till. Motorn är en tändkulemotor från början av 1900-talet av märket "Avance", en föregångare till Bolinder-Munktell, berättar Robert Eneström.
Robert Eneström och Arla Lundqvist har lagt mycket tid på att forska om den gamla kvarnen. Åtskilliga timmar har tillbringats på Nordiska museet i Stockholm. Robert Eneström lyckades också hitta den gamla vattendomen om nivån på Låttern.
På den natursköna gården bräker gutefåren.
- Det är väldigt roligt att någon vill bevara kvarnen, säger Arne Westberg.