Nyligen ordnade Österåkers hembygdsförening fornminnesvandring på två ställen vid Askö. Ett 30-tal intresserade hade samlats vid gravfältet nära Granåsen vid Askö, där arkeologen Maria Ingras berättade om gravfältet och livet i Askö vid tiden för den yngre järnåldern. Åren 375 efter Kristus fram till slaget vid Hastings 1066 brukar anges som den yngre järnåldern.
På Askö gravfält finns 57 registrerade fornminnen, gravhögar och stensättningar. Längre ned i jordlagren kan ytterligare gravar finnas. I hagarna kan gravarna vara svåra att se till att börja med, men efter att Maria Ingras ställt sig på en hög var det lätt att urskilja flera låga kullar.
– Inuti gravarna finns vitbrända ben, kol, brända gravgåvor. På den här tiden brände man sina döda och de fick med sig personliga tillhörigheter, smycken, pärlor, en kniv, kanske en sköld.
Även efter kristendomens intåg i landet fortsatte man använda de gamla gravfälten. Gravfälten i Askö och på många andra håll har hört till en viss gård eller by, som troligen låg bara ett par hundra meter från gravfältet.
– Man gräver absolut inte ut alla gravfält man hittar, det är oerhört kostsamt. Det görs mest inför exploateringar för bebyggelse, sa Maria Ingras.
Efter att hon visat en märklig treudd av sten, en mycket stor, tresidig stensättning med insvängda sidor, flyttade sällskapet sig bort till Askö gruva, där en ny skylt avtäcktes.
I Askö gruva har man brutit järn i omgångar sedan 1600-talet, berättade hembygdsföreningens ordförande Arne Westberg.
Järnbrytningen upphörde inte förrän 1946 och det sägs att det fortfarande finns gott om järnmalm i orterna – men gruvarbetarna ska under andra världskriget ha gått förbi den bästa malmen med avsikt, eftersom järnet skulle ha skickats till Tyskland.
Arne Nilsson, som bor bara några hundra meter från Askö gruva, anställdes i gruvan redan i 14-årsåldern. Han var på plats när skylten, med information om gruvan och teckningar som visar hur det såg ut här förr i tiden, avtäcktes.