Det är verkligen som att gå in i en tid som sedan länge svunnit när man träder in i Tallsätters skolmuseum. Ingen el och därmed ingen värme, och det är fuktigt och en lätt däven doft.
Här i den lilla skolsalen, med lärarinnans lilla lägenhet ovanför, är det många som gått i skola och tagit de första stapplande stegen med ABC och 123.
Arne Westberg, hembygdsföreningens ordförande och tre elever från förr möter upp. Det här är en skola med anor, och Åke Persson, Karl-Gunnar Lundin och Majvor Persson har kommit till sin gamla skola och minnenas sorl börjar brusa när vi går in i skolsalen.
Karl-Gunnar Lundin och Majvor Persson började första klass 1942 och Åke Persson 1947. Skolan som legat på sin nuvarande plats i Tallsäter sedan 1882 snuvades på att fira 100-årsjubileum eftersom den upphörde som skola 1953. De tre eleverna hade alla fröken Maja Olsson som började sin lärarinnebana 1913 och var med till 1953.
På frågan hur de tre upplevde sin fröken, säger de att "hon var väl bra". Och varje morgon var det kamp mellan ungarna för att komma först till fröken när hon kom knatande för att få förmånen att bära frökens väska.
– Det var viktigt för oss att få den äran, säger Majvor Persson.
Skolan hade ingen klocka, utan för att se vad tiden var och om det var dags att gå på rast fick en elev springa iväg till farbror Karl som bodde 50 meter från skolan och kika in på den väggklocka som han hade.
Det fanns vare sig rinnande vatten eller inomhustoalett. Utedass var enda alternativet och vatten fick man hämta med spann i brunnen. För att skolan skulle vara uppvärmd när eleverna kom hade en kvinna som bodde i närheten i uppgift att elda i kaminen. Hos tant Hilda fick eleverna lyssna på skolradio.
– Vi fick sitta på hennes säng och lyssna, berättar Majvor Persson.
I början av deras skolgång fanns det ingen el, utan det kopplades in så småningom.
– Det var troligen 1944, säger Karl-Gunnar Lundin.
Varje morgon börjades med en psalm och skolgång på lördagar var det också.
Hembygdsföreningen tar emot skolklasser och visar en skola långt ifrån nuet när all sorts bekvämlighet är självklar.