Grusvägen mellan Bie och Julita blev bara smalare och smalare, fyra kilometer rakt in i skogen. Det var där Harry Axelsson och hans KOK-gäng under måndagen byggde start- och målområde och satte ut kontrollerna till de fem banorna.
Under natten fick området besök av tjuvar och vandaler. Start- och måltältet hade körts ned och stålställningen raserats. En bensindunk var stulen liksom, och än viktigare, en enhet till stämplingssystemet.
– Vi brukar inte lämna någonting kvar, men nu var vi så långt ut i skogen att vi inte kunde tänka oss att någon skulle hitta hit. Speciellt inte som sista biten väg är avstängd för obehörig trafik. Ändå blev vi utsatta, säger en bedrövad Harry Axelsson.
Han visste inte, timmen före start, värdet på det stulna.
– Det är inte pengarna det handlar om utan allt trassel det innebär för oss. Men vi ska genomföra den här tävlingen ändå, säger Harry Axelsson.
Tältet lyckades lagas, tekniken löstes provisoriskt. Och regnet fortsatte att vräka ned. Ändå kom över 100 löpare från Sörmland, Östergötland, Närke och Västmanland.
– De vet att vi alltid erbjuder fin terräng. Vi vill bjuda på något extra orienteringsmässigt och här är nästan rena vildmarken. Det finns knappt stigar att löpa på i skogen, säger Harry Axelsson.
När de första genomblöta löparna kom i mål dök nästa problem upp. Strömmen hade gått och KOK fick än en gång improvisera. Inte ens det sänkte humöret hos vare sig deltagare eller arrangörer.
– Det finns inget som avskräcker. Jag tvekade aldrig, jag ville komma hit och leta upp kontrollerna, sa Håkan Andersson från OK Tor.
Han var, liksom de flesta, nöjd med sin insats när han gick för att duscha och byta om.
– Ja, jag har en tiolitersdunk med vatten med mig, skrattade han.
Ja, för orienterare behövs inga omklädningsrum. För dem är det en självklarhet att kliva in i blåbärsriset bakom en gran och skölja av sig med eget vatten.
Efter tävlingen hittade arrangörerna enheten till stämplingssystemet i skogskanten.