Platsen är New York. Året är 1985. Ronald Reagan är president. Ett ozonhål har vuxit sig stort över Antarktis. Det är 15 år kvar till det tredje årtusendet. Ännu finns inga fungerande bromsmediciner mot det fruktade hiv-viruset som spritts bland manliga homosexuella, sprutnarkomaner och via blodtransfusioner till andra grupper i samhället. Sjukdomen aids drabbar fattig som rik, och har skapat en undergångsstämning i samhället med starka moralistiska och religiösa undertoner. Framtiden känns hotfull och oviss. Också uppe i himlen, hos änglarna, som Gud övergav redan 1906.
Här och nu möter vi en grupp människor som älskar, ljuger, förnekar men också har det gemensamt att de slåss för sin överlevnad och värdighet.
Det är Prior (Pontus Plænge), en ung homosexuell man som är svårt sjuk i aids, han blir utvald av Ängeln (Eva Azcàrate) att bli deras profet. Det är hans sambo, Louis (Krister Kern), en sekulariserad ung judisk man, som har svårt att uthärda sjukdom. Louis tar på sig rollen som svikare, förrädare och tvivlare. Det är Joseph (Tobias Almborg), en ung mormon, som i hela sitt liv slagits mot sig själv och förnekat sin sexuella läggning. Han är gift med Harper (Marika Strand), en djupt olycklig, valiumknaprande hemmafru. Det är också den totalt skrupulöse stjärnadvokaten Roy M. Cohn, som är "en heterosexuell man som knullar män". Nu är också han döende i aids, fast i hans fall handlar det om "levercancer".
Belize (William Wahlstedt), är svart, transvestit och sjuksköterska, representerar sanningen och i viss mån godheten. Vi får också möta Josephs ampra mor Hannah (Kyri Sjöman) som reser från Utah till New York för att ställa sonens liv tillrätta, men som i stället finner en ny och oväntad vänskap. Dessa människors öden korsas och bildar den komplicerade väv som utgör mänskligheten.
Pjässviten "Änglar i Amerika" är modern dramatik som samtidigt har plockat upp allt man kan önska av klassiska dramer. Den utspelar sig i flera plan i tid och rum, i drömmar, hallucinationer och minnen. I Östgötateaterns mycket sevärda iscensättning, som i lördags hade nypremiär på Stora Teatern i Norrköping, blir det hela greppbart och angeläget – för alla.
Alla i ensemblen gör imponerande insatser i den fyra timmar långa föreställningen. De flesta spelar flera olika roller. Särskilt vill jag lyfta fram Kyri Sjöman, som helt igenom trovärdigt spelar rabbin, manlig läkare, rådigt fruntimmer och spöke, och Marika Strand som den olyckliga, hallucinerande Harper.