Moondog (1916 -1999), eller Louis Thomas Hardin som han hette, var en i dag kultförklarad, excentrisk amerikansk kompositör, som levde en stor del av sitt liv som blind gatumusiker i New York.
Men lördagens föreställning i Musikens hus med Stefan Lakatos och Mariam Tonoya handlade inte alls som Moondogs säregna livsöde. I stället ägnades den drygt två timmar långa konserten helt åt Moondogs ganska okända musik.
Stefan Lakatos, som är uppväxt i Katrineholm, har tillbringat en stor del av sitt liv med att sätta sig in i och framföra Moondogs omfattande verk. Han spelar slagverksinstrumentet trimba, som Moondog uppfann själv i slutet av 40-talet. Stefan Lakatos är i dag tämligen ensam om att spela det.
Mariam Tonoya är en klassiskt skolad pianist från Armenien, och duon har uppstått i ett gemensamt intresse för Moondogs stora katalog med pianomusik.
Men hur låter det då? Ja, inte konstigt i alla fall. Utan vackert, vemodigt och meditativt. Det mest anslående är Moondogs fria förhållningssätt till takt, hans frasering och det eklektiska anslaget. Moondog var inspirerad av den europeiska konstmusiken, men också av orientalisk musik och jazz. Resultatet är lättillgängliga och melodiösa stycken, som samtidigt är introverta, skapade helt färdiga inne i kompositörerns huvud innan han satte dem på pränt. De olika melodierna är korta och friska, och allra bäst är det när Moondog närmat sig jazzen.