Tränare för dagen var Nicklas Lautakoski och han hade förvarnat om att det skulle bli ett tungt pass. Det märktes redan före träningen att skärpan fanns där. Kanske berodde det på höjdarplatsen Spökbacken, som stupar brant ner mot Forssjösjön. Många såg sig säkert kippa efter luft i ansträngningen att ta sig uppför mördarbacken.
Två förkylda och Andreas Nyman med en terrängtävling dagen efter i åtanke avstod från träningen. Men de andra kastade sig med friskt mod in i uppvärmningen. Och det blev en tuff joggingrunda med diverse olika uppmjukningsövningar.
Med i träningsutrustningen fanns fyra ryggsäckar på två, fyra, sex respektive åtta kilo, som deltagarna fick turas om att släpa på under hela passet.
– Det var ett riktigt tufft pass i dag, säger Mats Wangenfors som har gått ner fem kilo sedan träningen började. Jag bar omkring på en sådan där ryggsäck för jämnan förut, fast då var den placerad framtill, skrattar han.
Efter cirka 20 minuter kom de tillbaka till toppen på backen där armhävningar, situps och andra diverse småjobbiga övningar genomfördes. Därefter fick gänget hämta några stockar från skogen som skulle användas längre fram. Vid de korta vilopauserna fick man ställa sig i "plankan".
Där imponerade Wangenfors på Nicklas Lautakoski:
– Vi tävlade om vem som kunde stå längst på armbågarna med tåspetsarna i marken och spikrak kropp. Tidigare rekordet var fem minuter och nu stod Bengt Gunnarsson över sex minuter och "Wangen" i sju minuter. Suveränt, sa Nicklas Lautakoski.
En röst frågade om uppvärmningen var över nu och träningen hade börjat?
Jodå, träningen var igång och som reporter kändes det ganska skönt att stå och anteckna alla vedermödor de utsattes för. En annan som trivdes var fotograf Roger Culmsee, som ligger i hårdträning inför Iron man på Hawaii 2017. Han hängde på gruppen med filmkameran i högsta hugg och sprang upp och ner i backen tillsammans med deltagarna.
Det är imponerande att kolla in gruppen. Glada miner och uppmuntrande tillrop är legio och det är ingen tvekan om att de har väldigt kul tillsammans.
– Gruppen har utvecklats mycket och med alla glada tillrop hela tiden det märks att de har kul, säger Nicklas Lautakoski.