Under många år har hon spelat sekreteraren Ebba i filmerna om polisen Kurt Wallander och på senare tid även medverkat i tv-serierna ”Bonusfamiljen” och ”Sjölyckan”. Lägg därtill ”Stjärnorna på slottet”, ”Skavlan”, morgonsoffor och reportage.

Ja, det har blivit mycket. Det börjar med att någon i en tv-serie anställer en dam som sekreterare och sedan är man plötsligt bokad varenda dag framåt. Och jag säger aldrig nej, men nu var det en kvinna på Hisingen som ville att jag skulle komma och sjunga och det gick bara inte. Jag har inte en dag ledig under hela hösten!

Marianne Mörcks höst är lite hemlig. Hon vet inte vad hon får avslöja, men det handlar om fortsättningen på en tv-serie och även om filminspelningar. Den 18 december börjar dessutom arbetet med Malmö Operas uppsättning av ”Orfeus i underjorden”.

Artikelbild

| Marianne Mörck har under många år spelat sekreteraren Ebba i Wallander-filmerna och på senare tid medverkat i tv-serierna ”Bonusfamiljen” och ”Sjölyckan”.

Jobb nästan jämt

Det är där på hemstadens operascen hon har haft sin bas sedan 1977. Att skådespeleriet tagit allt mer plats i yrkeslivet tycker hon bara är roligt. Och agerar gör hon oavsett om hon sjunger eller talar.

Jag kan inte komma direkt hemifrån köket där jag stått och stekt kotletter och bara gå in och göra "Glada änkan" som Marianne Mörck. Jag måste ju gå in i det, röra mig som hon. Jag är ganska bastant och går liksom ”ett, två, ett, två”. Så kan ju inte hon gå, hon måste glida fram mera, säger Marianne Mörck och skrattar.

Hon har mycket att göra, jobbar nästan jämt och hon älskar det.

Artikelbild

| Numera blir Marianne Mörck igenkänd så fort hon går utanför dörren. "Jag har mycket att göra, jobbar nästan jämt och älskar det", säger hon.

Jag bor själv, sköter mig själv och disken får väl stå åtta dagar då, jag bryr mig inte. Jag har bara min katt Pysen och han får gå ut om han tycker det blir jobbigt här hemma, han har egen lucka.

Stor samlare

Artikelbild

| I höst börjar Marianne Mörck arbetet med Malmö Operas uppsättning av ”Orfeus i underjorden”. Det är där hon har haft sin bas sedan 1977.

Pysen ligger annars gärna hos matte i den enorma sängen hon döpt till "Bismarck" efter det tyska slagskeppet. Den är hennes enda egentliga möbel, soffa har hon exempelvis inte.

Hon måste ju få plats med en massa annat också hemma i huset vid Öresundsbron, som de över 30 000 Kinderägg-figurerna.

Artikelbild

| Skådespelerskan och sångerskan Marianne Mörck fyller 70 år.

Dem ska jag sortera när jag blir gammal, haha. Jag köper så vansinnigt mycket. Det tog två månader att få undan senaste leveransen som DHL kom med och hällde ut i min säng. Jag samlar på allt möjligt, Coca Cola-glas, vykort, Disneyfigurer, smurfar. Och kor i porslin, man drar i svansen och så kommer det ut grädde ur munnen. Det är så fult!

Inget har något värde men det finns väl en trygghet i själva samlandet, tänker hon. Ifall det blir dåliga tider så har hon alltid någonting hemma. Även om det kanske vore bättre med konservburkar.

Ville sjunga

Marianne Mörck är annars inte speciellt rädd av sig.

Jo, jag är rädd för att bli fattig. Det sitter i sedan barndomen. Hemma var det alltid bråk om pengar. Jag städade på hotell Opalen i Göteborg för att ha råd till sånglektioner för det vägrade min adoptivmamma lägga pengar på.

Hemmet var stramt. Marianne ville sjunga, dansa och spela teater men det var inte populärt. I skolan hade Marianne svårt med huvudämnena och i dag misstänker hon att hon har dyslexi.

Jag har alltid sett i färger och bilder. När jag läser manus måste jag få det att bli en bild, en berättelse jag kan se. Jag stryker under och gör pauser i texten. Mina sms går inte att läsa, det blir ”punkt, punkt, hej, uppehåll, punkt, punkt, allt bra här, punkt, uppehåll”. Jag måste få plats med tankar emellan!

Trivs bäst hemma

Numera blir hon igenkänd så fort hon går utanför dörren. Ofta kommer folk fram och vill säga hej eller tack och det tycker hon bara är trevligt.

Det jag har svårt för är när någon kommer in bakom scenen och är översvallande och ska ge beröm. ”Heeeeeej”. Jag gömmer mig i logen och öppnar inte om det knackar. Och premiärfester och sådant, nej fy. Jag går alltid hem. Här trivs jag bäst, i min ensamhet med min katt.
Hur tänker du dig framtiden?
Jag älskar mitt jobb, men om telefonen slutar ringa ska jag öppna ett hem för övergivna djur. Eller ett fik på E6:an med riktig mat för långtradarchaufförer. Mackor med stekt ägg och falukorv. Så visst har jag drömmar.