Tidiga morgnar och sena kvällar blir det förstås. Å andra sidan kan man utnyttja resan till att lösa korsord, läsa en bok, lyssna på en podd eller bara sitta och fundera. Aktiviteter som en småbarnsförälder annars sällan unnar sig. Oftast är det nämligen lugnt och skönt på tåget.
Men det finns ju undantag. Och eftersom krönikor är en journalists främsta ventil för gnäll, kommer här tågets mest irriterande typer. Vi räknar ner bakifrån:
Tia: Paret som köpt med sig doftande snabbmat när man själv har en timme kvar till middag.
Nia: Tonårskillen som absolut ska tränga sig ombord på tåget innan alla hunnit av.
Åtta: Kvinnan som belamrat minst ett extra säte med väskor och kläder, och tittar surt på en när hon tvingas maka åt sig i trängseln.
Sjua: Snillena som snott hjärtstartarna som satts upp i tågkupéerna för att rädda liv.
Sexa: Damen som sitter på en extrastol i vestibulen med allt sitt bagage, och inte flyttar sig när tåget stannar och därmed skapar hinderbana för alla resenärer som ska på och av.
Femma: Killen som testar alla sina mobilsignaler eller tittar på filmklipp med ljudet på.
Fyra: Tjejen som pratar högt i mobiltelefonen om privatsaker som ingen har med att göra och ingen vill höra.
Trea: Mannen som luktar starkt av svett eller cigarettrök.
Tvåa: Snubben som vägrar köpa biljett. Tågpersonalen har givetvis känt igen honom redan på stationen och ber därmed att få se biljetten redan innan dörrarna stängts. Han har ingen, och vill varken köpa någon eller lämna tåget. Och gör oss alla försenade.
Etta: Du som är ute och går i spårområdet. Sluta med det. Du tjänar en minut på att gena över spåret. Hundratals tågresenärer förlorar timmar medan polisen ska leta rätt på dig.