"Var nära att köra över två Pokémon-jägare med kundvagnen på Ica Maxi. Vad får jag för poäng för det?" skriver en bekant på Facebook och belönas med en massa gillamarkeringar.
"De är livsfarliga, de går med näsan i mobilen och ser inte vart de går", rasar en kollega.
Jo, att kritisera och raljera över sommarens hetaste trend, mobilspelet Pokémon Go, är förstås tacksamt. Och väldigt vuxet. Men det är inte det enda präktiga perspektivet man kan ha på jakten efter gulliga djur med lustiga namn.
Pokémon-spelandet har nämligen positiv inverkan på såväl folkhälsan som tryggheten i samhället.
Sjuåringen som annars helst vill sitta inne och spela på sin platta hela dagarna, vill plötsligt ut på långa kvällspromenader. I alla fall så länge de går via pokestops och gym, viktiga anhalter i spelet som är utplacerade på fysiska platser i stadsmiljön.
Ofta finns dessa anhalter i parker. Platser som ofta är ödsliga och otäcka att passera kvällstid. Nu är de i stället fulla av liv. Grupper av människor befolkar varenda parkbänk i väntan på att monstren ska dyka upp i telefonen. Är man lite fördomsfull kan man gissa att en del av dem inte har utomhusaktiviteter som främsta intresse i vanliga fall.
Så visst kan man irritera sig på till synes närsynta mobilspelare som går rätt ut i gatan eller krockar med folk på trottoarer. Men då finns det andra samhällsfenomen som är betydligt värre.