Pratar om säsong två av True Detective som visas i SVT på sena tisdagskvällar just nu. Inte den sexigaste tiden för en storpublik direkt, snarare desto mer barnförbjuden. För serien är inte bara det bästa som någonsin gjorts inom television – alla kategorier, särskilt första säsongen. Utan den är ganska läbbig också.
I ett avsnitt drar en gangsterboss ut tänderna på en kille med tång. Det senaste avsnittet kröntes av en ohyggligt våldsam skottlossning. Men det bästa är inte våldet och brutaliteten, utan det hårdkokta formatet som anspelar på den klassiska amerikanska deckaren som funnits sedan 20-talet. Alla ingredienserna finns där: Skumma markaffärer, den nebulösa storstaden Los Angeles, farliga vackra kvinnor, skamligt rika oligarker och korrupta snutar som alla vadar fram i knark, sprit, sex, skilsmässor, kontaktproblem och en flod av smogstinkande motorvägar i det kaliforniska landskapet. Bara flygbilderna och musiken gör det värt att ta sig igenom serien.
Just nu visar SVT också den urvattnade bakfylledeckaren Springfloden på söndagskvällar. Kontrasten till True Detective är slående. Medan True Detective är diamanthård dramatik med några av världens bästa skådespelare så är Springfloden bubbelgum, en mjölktandsdeckare där halva svenska skådiseliten slarvas bort totalt. Så jag kan bara rekommendera sena tisdagskvällar istället. Där är det hårda tag på riktigt.