Att köpa ett hus, om än att man kanske främst förvaltar huset för banken genom sina lån, är sannolikt den största enskilda ekonomiska investeringen som många gör under livet.
Huset kan vara helt fantastiskt, men som man säger, en kedja är aldrig starkare än dess svagaste länk. Och det är då det här med grannar kommer in i bilden.
Man kan i någon mån få en möjlighet att välja grannar när man står i startposition för att köpa ett hus. En rekognosering av de närmaste grannarna är alltid att rekommendera så gott som det nu går.
Det gjorde inte vi när jag från att ha varit inbiten lägenhetsboende sedan födsel och 41 år framåt stod inför husköp 1999.
Men lyckan kan ju stå den enfaldige bi, och det gjorde den och har fortsatt att göra. Vi har haft turen att ha riktigt bra grannar allt som oftast. Såsom en god granne som i ett vips byggde upp en ställning för att vi för första gången på riktigt skulle kunna måla tjockt med färg på södergaveln som var torr som en öken.
Men den bästa goda grannen som borde få ett pris, om det nu finns en sådan kategori, är Lasse. Redan från början förstod Lasse att familjens nya granne var en man med alla tummar mitt i handen och en osviklig förmåga att göra saker fel om det finns en enda möjlighet att göra fel.
Första gången jag fick höra "men Klas" var när jag skulle få ihop den typiska tvådelade stegen som varje husägare måste ha för att nå tak och häck och träd.
Inte fan redde jag ut hur man skulle montera ihop det hela för att den skulle stå stadigt, trots bruksanvisning på stegen. Lasse, med en ängels tålamod, visade och förklarade och stegen fungerade plötsligt som den var konstruerad att göra.
Och på den vägen har det varit under de 17 år jag haft världens bästa granne näst intill mig. Jag och sambon reser ofta, och det hade vi inte kunnat om inte Lasse alltid ställer upp och tar hand om katten och posten.
Nu senast var i helgen. Fin bil startar och brummar på och har så alltid gjort. men alla sagor har ett slut, vilket jag fick erfara i lördagsmorse när bilen som gått som ett skott till affären var helt död när vi skulle hem.
Vem ställde då snabbt upp med att ställa en diagnos och fixa startkablar och fick i gång skrället igen så den fick bo i garaget över natten med sitt uttjänta batteri. Och vem ställde upp dagen efter och startade upp bilen igen och skjutsade mig från verkstaden på söndagseftermiddagen. Just det. Världens bästa granne. Lasse K.
När jag och sambon framöver flyttar till varmare breddgrader kommer flyttlasset tyvärr inte innehålla den viktigaste ingrediensen till ett bra boende i Spanien eller Frankrike. Nämligen världens bästa granne, Lasse K. Men fram till dess är det en oerhörd trygghet och glädje att veta att han finns i närheten!