Kommer så väl ihåg när det vara dags att börja jobba i 16-17-årsåldern och jag och polarna levde efter konceptet, lev hårt, dö ung, Rock and roll, liksom.
Det var på tiden när en mellis aldrig var längre borta än närmaste livsmedelsaffär, och när man utan en tanke eller protester rökte i hissar, i bilar, hemma och borta. Överallt var det rökare och rökares nikotinbegär som härskade vardag och helg.
Det var på den tiden då vi som bodde i ett 12-våningshus, hade sopnedkast, och ordet källsortering inte ens fanns. Glas, burkar ja allt som rymdes i en bärkasse fick en sista färd sex våningar, och när tunnorna nyss var tömda så var oljudet av krossade flaskor ett stående inslag i huset.
Den ljusnande framtid låg framför en, om man nu såg bort från tramset med lev hårt, bränna ljusen i båda ändar och så vidare. Var ju mest snack.
Åren går som sagt, även om det är svårt att ta in och ta till sig i yngre år när det allra mesta ligger framför en, och man tror att så som det är just då så ska det ju alltid vara, liksom. Ni vet, att hoppa upp ur sängen på morgonen, läs förmiddag på helgen, och inte ha ont någonstans i kroppen eller knoppen och med energi och nyfikenhet på en ny dag och vad den skulle innehålla.
Första morgonblosset som alltid smakade topp och livet lekte helt allmänt. Man behövde inte ens vara orolig för att få svåra sjukdomar på grund av rökningen, eftersom man bara hade rökt några år.
Nå, med åren ändras väl den inställningen alltmer. När man inser att ett liv inte är en evighet, och att när man tittar bakåt så har tiden gått mycket snabbt och den tickar på allt snabbare.
Men åter till denna dag, då jag som föddes 1958 blir 58 år.
Är det något att fira. Typ inte. Men ändå är det ett år närmare 60-gränsen och det blir ju spännande att bli såååå gammal.
Men uttrycket man är inte äldre än man känner sig har nog ändå fler korn av sanning i sig. Att träna så gott som dagligen, äta vettigt utan att det blir tråkigt eller smaklöst, och att ha mål föresatt sig är i alla fall mitt sätt att inte dega ihop helt och hållet. För det är något som jag är bra på, och utan träning och vettig föda och mycket lite sötsaker så skjuter kilona snabbt i höjden. Eller snarare bredden.
Man kan ju alltid låtsas att 58 är det nya 43, men som sagt krämpor som kommer med åldern kommer man i förekommande fall inte undan.
Det är bara att bita ihop och lägga på några extra kilon på stången denna dag. Kanske till och med ett personligt rekord.
Också ett sätt att fira.