Träffade häromdagen en kollega vid ett av mina sällsynta besök på moderskeppet, det vill säga nya redaktionen i Katrineholm. Vi språkade och eftersom det bara var någon vecka sedan de sista av semesterfirarna var tillbaka i vardagens lunk, kom vi in på detta mitt så kära favoritämne: Semester.
Man säger ju som så att ju längre man är från en sak, desto mer längtar man till den.
Kollegan berättade att han har massor av kompdagar att ta ut. Och där stod jag och bara häpnade.
Jag tror inte att jag haft en endaste kompdag över någonsin någon längre tid. Och definitivt har jag aldrig, säger aldrig, haft några överstående semesterdagar till året därpå.
Efter en snabb inventering (kalla det gärna journalistiskt grävande) kan jag härmed officiellt meddela att jag har satt sprätt på varenda minut, timme, dag och vecka av årets semester.
Det var till och med så illa att min sista semesterdag bestod av fyra timmar betald och fyra timmar obetald semesterrätt.
Så nu står jag här i början av september och ser framåt mot en allt mörkare höst och kallare vinter utan en endaste dag att ta ut för rekreation (läs resa).
Det finns en fördel, ja det finns väl flera, men i det här sammanhanget en fördel med att bli äldre och det är att tiden flyter allt snabbare fram. En illusion såklart, men det är så jag på ålderns höst uppfattar det.
Det faktum att jag slösat bort all min semester finner ändå en tröst i att jag hade himla skoj i våras och i somras. Prag, Kroatien, Tallin, Österlen, Göteborg. Så om än att det kan uppfattas att jag gnyr så här i eftertankens kranka blekhet, känner jag mig väldigt nöjd med hur och var jag spenderat mina semesterdagar.
Summan av ovanstående blir att jag denna jul kommer att vara hemma för första gången sedan 2009, och då ska det firas en riktigt traditionell jul. Det vill säga glögg och Janssons. I stället för, som varit standard de sex senaste jularna, Sangria och tapas.
Dessutom har vi en resa beställd till varmare trakter redan i januari, så slöseriet med mina semesterdagar går in i en ny och mer turbulent fas. Så tidigt har jag nog aldrig börjat slösa med min semesterpott förut.
Ska man jämföra mig med Lyckoslantens Spara och Slösa, är väl svaret givet. Lika givet som att jag är bombsäker på att jag har tusan så mycket roligare än Spara som lägger pengar och semesterdagar på hög i väntan på.
I väntan på vad? är då Slösas stående fråga.