Plötsligt stod jag och botaniserade bland plastbackarna i varuhuset. Började gräva långt inne i garderoberna, rensade ur, kastade, skänkte bort. Jag besteg tvättberget, hela vägen. Ni vet så att man till och med kan skura toppen, nej jag menar bänken i tvättstugan.
Tänk att vi människor också "boar" när familjen ska utökas, precis som djuren, fast på ett betydligt modernare sätt. Istället för att bygga bo så städar vi och inreder och pyntar.
Förlossningen gick bra. Jag var inte ens där.
Julafton inföll i slutet av oktober.
Plötsligt blev maten på tallriken kall igen, filtar nerkissade, och en tröstande hand mot en liten varm kropp mitt i natten tillhörde åter vardagen.
Men den här gången är det ingen som ska lära sig att cykla, ingen som ska förhandla om månadspengen, ingen som ska drömma om körkortet.
"Trean" har ljusbrun päls, går på fyra ben och lyssnar till namnet Sixten.
Ombyte förnöjer, liksom.