När man hälsar på Kent Wirström i villan på Öster vittnar redan entrén om hans hobby. Bredvid dörren ligger en prydlig trave snickerivirke som väntar på att förvandlas. Hittills har han byggt sex elgitarrer av material som vuxit i närområdet.
– Jag har alltid skruvat och mekat, från att jag tog isär mina leksaker som barn för att se hur de funkade. Sen har jag under årens lopp haft praktiska jobb.
Tinnitus och en tilltagande hörselnedsättning har lagt krokben för Kent och han har fått lämna bullriga verkstadsmiljöer. I stället har han utbildat sig till fastighetstekniker, men fritiden ägnar han åt att bygga gitarrer med virke från trakten. Av bland annat ask från Bjurstorp, lönn från Vingåker och furu från Tisnarbaden fräser han gitarrernas kropp och hals.
Trots att de betsade instrumenten är sinnrika konstverk i sig, går Kent inte med på att han skulle ha någon konstnärlig ådra.
– Äh, jag kan knappt rita en streckgubbe, jag är mer än praktiker.
Kents intresse för gitarrer låg länge på hyllan.
– Farsan hade gitarrer och i tonåren hade jag ett band med mina kompisar i Gersnäsområdet. Vi stod och harvade och sjöng falskt, berättar Kent.
Först när han var runt 50 år började det klia i gitarrfingrarna igen.
– Jag fick för mig att börja spela igen och då hade jag inte känt på en gitarr på 30 år. Det är lätt att fascineras av instrumentet och nu har jag drabbats av GAS, gitarrsamlarsyndromet, konstaterar Kent och skrattar.
I hemmet finns en hel flock långhalsade stränginstrument.
– Jag plinkar oinkopplad elgitarr tyst nästan varje kväll när frun har lagt sig.
I garaget finns inte plats för någon bil, för där står Kents hemmabyggda CNC-fräsar han använder då han tillverkar sina gitarrer. För ett par år sedan byggde han den första med fynd från skroten.
– Det är en kompromissmaskin och det tog ett halvår att knåpa ihop den.
I den över 800 kilo tunga kolossen fräser Kent framför allt trädelarna till de elgitarrer han bygger och även stallen i aluminium. Handkontrollen han styr maskinen med hör ursprungligen till en tv-spelskonsoll.
– Jag gillar inte slit- och slängsamhället och slänger inget som kan byggas om till något annat. Det andra kallar skrotgård, kallar jag guldgruva. Senast hittade jag en stor skrivare med två liter bläck kvar. I stället för att köpa nya dyra patroner, som kostar lika mycket som en skrivare, fyller jag på de jag redan har genom att borra ett litet hål i dem.
Med en beundransvärd uppfinningsrikedom lyckas han likt 80-talets tv-hjälte McGyver, lösa de flesta problem med hjälp av de föremål han har till hands. I ett hörn väntar en gammal elsymaskin på ombyggnad. Den ska han bygga om till spolmaskin för att kunna linda koppartråd runt magneter till egna gitarrmikrofoner.
– Man kan lära sig det mesta på Youtube, där finns allt. Vad det än är man ska laga eller bygga finns det någon annan som har lagt ut en film om det.
Själv har han inte direkt skyltat med sin hobby, men när vännen Lasse Johansson lade ut en blänkare på sin Facebook-sida för någon vecka sedan har flera av stans musiker hört av sig. Nu har såväl Peter Henriksson från Hellsingland Underground som bandmedlemmarna i Double Inn varit på studiebesök i hans garageverkstad.
– Ja, det tog skruv. Det här började ju som ett hobbyprojekt, men det är klart att jag är öppen för förslag om reparationer eller om någon vill köpa en gitarr, säger Kent.