Under snart ett år har Jovan Radomir arbetat med sin dokumentär om Katrineholmsbandet Tears och nu pågår arbetet med att klippa ihop allt material. Därför söker han med ljus och lykta efter det lilla extra för att ta med tittarna tillbaka till 70-talets Katrineholm.
– Vi har filmat intervjuer i Katrineholm, men jag känner att jag vill åt tidsandan och till det behöver jag katrineholmarnas hjälp. Idag tar alla bilder på allt de gör, jag vill ha 70-talets selfies från Katrineholm. Det är en viktig del av historien för mig, förklarar Radomir.
Som exempel ger han bilder eller smalfilmer från evenemang som Kvällskvitter eller bilder på tonåringar i stadsmiljön.
– Det är ju kul att få se människor i tidstypiska kläder. Folk som promenerar på stan, gamla bilar, diskokvällar eller bara ungdomar som hänger på torget. De som var i tonåren då lär ju vara pensionärer nu.
En del bilder har Jovan Radomir hittat via kommunarkivarien Roland Blomkvist och olika facebookgrupper med Katrineholmsbilder, men han vill gärna ha fler.
En högoddsare vore ju förstås om någon skulle råkat ha dokumentera någon av glamrocksgruppen Tears lokala spelningar.
– Allt är välkommet, men det vore förstås en dröm om någon har filmat eller fotat någon spelning i Stadsparken eller på Club Medusa i Vingåker, som var ett populärt inneställe på den tiden. Det kanske till och med finns de som har digitaliserat sina smalfilmer.
Att han valt att rikta sökarljuset mot Tears, som var aktiva mellan 1968 och 1979, har sin förklaring.
– Det är ett band som förtjänar upprättelse. Glamrocken var stor på 70-talet med artister som David Bowie och T-Rex. I det sammanhanget fanns Tears som lät lika bra och fick släppa plattor på de stora bolagen. Det är superkaxigt att komma från Katrineholm och gå sin egen väg och göra egna låtar. De arbetade hårt och skötte allt själva under turnéer.
Något slutdatum för när dokumentären ska vara klar finns ännu inte.
– Det tar alltid längre tid än man tror att få till rättigheter och dylikt, men vi siktar på att vara klara första kvartalet 2020, om inget oförutsett händer. Det finns väldigt mycket att berätta och vi siktar på en timslång dokumentär. Vi har väldigt mycket material från bandet med pressbilder och skivomslag, men nu hoppas vi att katrineholmarna bidrar med de små fina pusselbitarna som fyller ut historien, säger en hoppfull Jovan Radomir.