Med Motala som förebild provas sedan janauri 2014 en verksamhet med psykiatrisk omvårdnad i hemmet i Nyköping och Katrineholm. Kliniken är gemensam för de båda sjukhusen, och det finns ett team på vardera ställena. Verksamheten är föremål för forskning.
Fredrik Rynning och Hasse Andersson, båda skötare, är två av de sju personer i Katrineholm som vårdar patienter utanför sjukhusväggarna. Båda är glada att få jobba så, och understryker att det är uppskattat av patienterna.
Hasse Andersson var med om att jobba i mobilt team under några somrar i början av 2 000-talet.
– Vi träffade patienterna hemma. När det lades ned tänkte jag att det skulle vara roligt att göra det igen, säger han.
När tillfälle gavs att söka tjänst i teamet som skulle bildas tvekade han inte. Kollegan Fredrik Rynning såg en möjlighet att utvecklas och bytte jobb. I teamet som finns till för patienter i Katrineholm, Flen och Vingåker arbetar sju personer, fyra män och tre kvinnor, sjuksköterskor och skötare. Samtliga har jobbat länge inom psykiatrin. De jobbar två och två i skiftande konstellationer, och patienterna möter dem alla vid olika tillfällen.
– Varje tisdag åker vi till slutenvården i Nyköping och informerar patienter och visar upp oss, och erbjuder det vi kan göra. Det är på frivillig basis, det är aldrig något tvång i det, säger Hasse Andersson.
Det primära syftet med teamets arbete är att förhindra inläggningar. Att teamet finns kan stärka patienter som just blivit utskrivna, och behöver stöd och kanske träning för att klara av livet igen.
– Vi möter upp i hemmiljön, men vi kan till exempel ta en promenad, träna på att stå i kö i affären, eller gå och fika. Folk som isolerar sig hemma kan få träna på att vara bland människor, förklarar Fredrik Rynning.
Fungerar det som ni tänkt?
– Ja, till stor del tycker jag det. Det är ett jättelyft för psykiatrin och för många av patienterna, säger Hasse Andersson och framhåller det forskningsprojekt som verksamheten ingår i.
Ett ord återkommer ofta, framhåller Fredrik Rynning:
– Trygghet.
Besöken är inplanerade, men det är viktigt att patienterna kan komma i kontakt med teamet, framhåller Hasse Andersson.
– Vi vill vara tillgängliga hela tiden. Vi har telefonen med när vi åker ut. Ringer det så kan en av oss oftast gå ifrån och svara.
Bemötandet är oerhört viktigt framhåller de båda. I sitt arbete stöttar de även anhöriga.